No one sees what is right in front of them
Livet var inte riktigt som jag hade hoppats på, livet var inte lika vackert som jag föreställt mig när jag var liten.
På bara några veckor har allt vänts upp och ner, inget är som det en gång var, inget är som det ser ut att vara.
Trasig på insidan men hel på utsidan, ingen ser det mörker som är påväg att falla över mig, ingen ser att mina ögon slocknat, ingen ser att Camilla är påväg att bryta ihop totalt.. Ingen ser, ingen ser...
När man var liten hade man så bråttom att bli stor, man ville bli stor på en gång. Man var ivrig att få känna på livet.
Nu vill jag inget annat än att bli liten igen, vill inte vara kvar längre. Denna ständiga stress över allt som händer runt omkring, ständiga tankar och ständiga saker som envisas med att dyka upp när jag som minst behöver dom.
Jag är trött på att ständigt befinna mig i centrum av all skit, denna tunneln är väldigt lång och mörk, vill se en gnutta ljus nu, bara en liten gnutta är det för mkt begärt?..!
Min älskade Elin har varit mitt ljus i tunneln när inget annat synts till, hon har fått mig att orka stå på mina ben, orka gå till jobbet och hålla fasaden uppe, orka le mot samhället när jag egentligen bara vill gråta.
Det är nånting som kommer nu, nånting som inte går att stoppa, jag vet inte hur det slutar..
Tyvärr kommer det slå till stenhårt och krossa allt i min närhet.
Nu är det bara att invänta stormen, och hoppas på att den mojnar.
See You In Heaven
På bara några veckor har allt vänts upp och ner, inget är som det en gång var, inget är som det ser ut att vara.
Trasig på insidan men hel på utsidan, ingen ser det mörker som är påväg att falla över mig, ingen ser att mina ögon slocknat, ingen ser att Camilla är påväg att bryta ihop totalt.. Ingen ser, ingen ser...
När man var liten hade man så bråttom att bli stor, man ville bli stor på en gång. Man var ivrig att få känna på livet.
Nu vill jag inget annat än att bli liten igen, vill inte vara kvar längre. Denna ständiga stress över allt som händer runt omkring, ständiga tankar och ständiga saker som envisas med att dyka upp när jag som minst behöver dom.
Jag är trött på att ständigt befinna mig i centrum av all skit, denna tunneln är väldigt lång och mörk, vill se en gnutta ljus nu, bara en liten gnutta är det för mkt begärt?..!
Min älskade Elin har varit mitt ljus i tunneln när inget annat synts till, hon har fått mig att orka stå på mina ben, orka gå till jobbet och hålla fasaden uppe, orka le mot samhället när jag egentligen bara vill gråta.
Det är nånting som kommer nu, nånting som inte går att stoppa, jag vet inte hur det slutar..
Tyvärr kommer det slå till stenhårt och krossa allt i min närhet.
Nu är det bara att invänta stormen, och hoppas på att den mojnar.
See You In Heaven
