Headwind do not last forever

Han blir alltid förlåten, en svaghet,
som inte finns för någon annan.
Tio år har vi krigat med avståndet, men de blir inte kortare,
de blir inte lättare..
Alltid finns han där i de undermedvetna, tagit upp ett rum i hjärtat,
inget korttidsboende...

Ständigt sätts de käppar i hjulet, som att ödet inte vill oss väl,
som att ödet vill stoppa oss från att vara tillsammans. 
Borde vi ge upp, borde vi lyssna till dessa tecken som skiljer oss åt?
Eller borde vi fortsätta kämpa som vi gör, hoppas att vinden vänder,
för förr eller senare är turen med oss..!
 
Han kämpar emot känslorna, men utan resultat,
ingen av oss kan förstå kraften som skapades för tio år sedan.
Ingen av oss visste hur mkt vi skulle komma att betyda för varandra..

Tårar har runnit från oss båda, gråtit sig till sömns..
Smärtan i bröstet av att höra hans sorg när han förlorat mig till någon annan,
smärtan över att vi inte kan förändra livet.
Jag älskar denhär människan, för efter 10år kan jag säga de,
han betyder så oerhört mkt för mig.

Livet har planer för oss åt olika håll just nu.
Ödet prövar oss om o om igen, men alltid hittar vi tillbaka,
alltid finns vi där för varandra.
Alltid spökar vi i varandras huvud..
 
Många säger att de är över, för många misstag,
för många förlåt, dags att ge upp..
Men även fast livet prövar oss så har de ändå gått 10år av vänskap & kärlek..
10 år som ingen kan ta ifrån oss,
10 år som vi inte bara kan kasta bort...
 
 

Homeless

Var hos min farfar igår och nyheterna slogs på,
och dom pratade om ett boende för hemlösa i Helsingborg som nu ska stängas.
De fick min hjärna att gå på högvarv, min empati tog över.
Vissa av dem kommer inte klarar vintern, och jag funderade över,
vad krävs för att starta ett boende för hemlösa?
Började diskutera med min farfar hur man skulle kunna få hjälp med ett sånt uppdrag,
vilka sponsorer man skulle behöva.
För hur mkt jag än skulle vilja kunna göra de på egen hand så är de för stora pengar vi pratar om!
 
Jag fick mig en tankeställare o har inte kunnat släppa denna fundering,
jag vill hjälpa, jag vill göra nånting bra.
Bygga upp en förening som hjälper hemlösa, vuxna som barn.
För även om vi ser mellan fingrarna o vägrar inse att de är såhär världen ser ut
så måste väl någon stå upp för dom som inte har de lätt!
 
Jag vet själv hur de är att leva i ovishet, att slussas mellan vänner, bo i andrahand,
jag vet hur bostadsbristen sakta tar luften ur en.
Men jag har iallafall tak över huvudet, dessa människor har inte de,
deras ovishet är om dom ska sova under bar himmel inatt eller inte.
Om dom ska lyckas få i sig lite mat idag eller inte..
Om dom överlever den kalla vinternatten eller ej...
Tanken gör mig sjukt nedstämd..
 
Och jag vet att bostadsbristen gör de svårt, jag vet att jag kanske är naiv,
men jag kan inte släppa detta ordentligt!
Jag har egentligen ingen aning om hur jag skulle göra detta,
en stor lokal som man bygger om?
En gammal nerlagd herrgård?
Samtidigt som man behöver personal 24/7, mat, sängkläder,
extra kläder till dem som knappt har en tråd på kroppen,
hygienartiklar, möbler, osv, jag är fullt medveten om att listan är lång.. 
 
Men jag har på något sätt fastnat på detta,
o känner att de kanske är mitt mål, att hjälpa människor..
 

RSS 2.0