tomorrow does not exist
har bara velat ligga under täcket i mörkret o glömma dagen.
Försvinna bort, inte vara med längre, tårar som fuktar kudden,
som får mascaran att rinna längs med kinderna.
Brända broar, leriga ängar, berg och vägskäl är mer en vardag,
men ibland ljusnar de, solen tittar fram mellan gråa tjocka moln.
Solstrålar som smeker varenda cm av kroppen,
som ger styrka att kriga en bit till, får en att stå ut med piskrappen på ryggen.
kylans friska bris fyller lungorna.
dom glömmer att uppskatta dagen, alla dagar är den andra lik,
jobbar sig igenom veckan med mål att de snart är helg..
Jobbar hårdare för varje dag som går,
glömmer barnen som sitter bredvid och kämpar förgäves efter uppmärksamhet.
Är de så vi vill ha de, barn som växer upp med en stadig grund ekonomiskt,
men utan nån kärlek.
Vi glömmer att uppskatta de viktigaste i livet,
vi glömmer att kärlek är som solstrålar, näring...
Andas ut, håller andan.
Lev idag, för imorgon existerar inte, iallafall inte förens vi vaknar till en ny dag.
Desire
Dagarna rullar på, ljuset i tunneln närmar sig..
Stressen är inte lika påtaglig längre
även fast den alltid ligger och trycker bakom varje hörn..
Försöker att inte falla tillbaka i gamla ovanor,
försöker att inte söka tröst i de fysiska för att glömma de psykiska.
Försöker att hålla mitt näringsintag på en jämn nivå,
för gamla ovanor ska inte få styra mitt liv igen.
Ovanor blir så lätt en vana, en vana som lägger sig som en skugga,
en skugga som ständigt hänger över dig vart du än går.
Försöker att inte tänka så mycket, försöker att stänga av.
Men spekulationer och analysering leker kull i huvudet,
får de att snurra som en karusell.
Ligger o lyssnar på andetagen, känner lugnet i kroppen, trygghet.
En snarkning får en att vakna ur en trans, vakna ur tryggheten,
får en att komma tillbaka till verkligheten.
Hur kan man känna en sån trygghet med en annan människa,
närhet söks med ljus och lykta, lugnet har väckt ett begär,
ett begär att bli sedd igen.
En strimla ljus försöker intensivt smeka min hud,
men kylan tar över, en vindpust, och rysningar sprids längs hela kroppen.
Kylan är intensivare, solen får ligga på vänt nu,
Tjock grå rök dansar mot himlen, ett beroende som håller lugnet i schack,
ett beroende som tar över ens lungor.
Många ser en svår människa, svår att förstå sig på,
bubblan är mitt fort, o insläppet är begränsat, därför är ett leende alltid påklistrat.
Skrattar åt problemen, för att inte visa hur mycket skada dom gör,
hur problemen sakta men säkert kväver all luft..
