crawlingback

Ibland känns alls lönlöst.
Allt jag tar i smulas sönder framför mina ögon.
Allt jag vill ha försvinner längre bort så fort orden lämnar min mun.

Om jag vill ha något är de inte längre tillgängligt för mig.
Jag öppnade mitt hjärta som jag så länge gömt undan och återigen står jag ensam.
Trasig och känslig försöker jag slå mig fram och gömma undan de jag en gång känt.

Vissa känslor kommer aldrig försvinna, vissa människor kommer aldrig glömmas.
Trycket i bröstet har dock en tendens att dyka upp när de är som mest opassande.
Varför slår mitt hjärta hårdare för dig än för nån annan.
De är en plats där som du gjort dig hemmastadd i.
Och jag vet att du alltid kommer finnas där men jag önskar ibland att du bara lämnade din plats och flög vidare.

Idag håller jag huvudet högt, jag vet att saker är luddiga, oförståeliga och gömda.
Men snälla ni, försök se förbi allt de och dra fram mig.
För jag vet att ni kan, jag vet att ni tar fram de bästa i mig.
Och på senare tid har jag skrattat så mkt att jag lagt allt åt sidan.
Glömt och gömt de dåliga och bara skrattat mig igenom dagarna.
Och de är tack vare mina fina änglar.

Dont count me out just yet