a game without a winner

Karisma, en utstrålning, en vandrande magnet..
Att på något sätt lyckas fånga människor,
att lyckas få deras uppmärksamhet utan att behöva öppna munnen.
I tystnad, i stillhet, inte förstå styrkan i magin som fyller rummet.
För blåögd för att uppfatta blickarna, inbjudningarna, viftar bort, i en bubbla.
Svepas in i en lek, utan att förstå hur, utan att ha talat, kroppen har talat sitt eget språk,
ögonkast fyllda med magi, oskyldiga blickar utan baktanke,
utstrålning som har skapat problem...
 
Dras in i nånting som inte var menat, som aldrig var av avsikt,
som inte fanns i den vildaste fantasin. Återigen.
Dessa vibrationer i luften som cirkulerar, dessa vibrationer av utstrålning.
 
Samtidigt som en hunger för nån annan hemsöker huvudet,
rör sig i tankarna, rubbar verkligheten.
Kan inte fokusera, skymmer sikten,
hans krokar sitter djupt, håvar in, släpper, håvar in...
Gör misstag för att skaka bort tankarna, skaka bort känslan, skaka bort honom.. 
Misstag som skapar ångest, misstag som förstör, misstag som inte går att ta tillbaka. 
Misstag som inte skakar bort ett endaste dugg..

Playing with fire, and fire is gonna win.. 

RSS 2.0