insufficient

Ni vet känslan av att inte räcka till, att inte kunna ge så mkt som man hade velat,
att inte känna sig tillräcklig som människa, som vän.
De är en hemsk känsla, känna att man gör allt för att överleva själv,
men tappar lite på vägen...
Känner mig sjukt otillräcklig, känner mig skamsen,
vill så gärna göra rätt för mig, men de slutar med att man snubblar,
stammar fram ord, ord som inte räcker till.
Försöka be om ursäkt för ens kaosiga liv som gör att man knappt vet vad de är för dag,
be om ursäkt för att man inte räckte till denna gång heller.. 
 
Ord kan inte beskriva känslan som sprider sig som pesten i kroppen,
jag har så många ggr pratat om att tid finns om man vill..
Och ja de är väl delvis sant,
men när man i huvudet inte riktigt är med på noterna så är de svårt att avvara tid,
för i huvudet finns de ingen tid, de finns bara stress, hålla allt samma, inget får rasa.
Då är tiden din värsta fiende, dygnen är för korta,
minuter blir timmar, timmar blir dagar, dagar blir förhoppningsvis veckor,
och sen står man där flera dagar senare o inser inte va som har hänt. 
Man inser inte att man tappade nått påvägen förens långt senare,
man försöker rätta till, försöker vara tillräcklig, men vet ni,
de är jävligt svårt att vara tillräcklig för någon annan
när man inte ens kan vara tillräcklig för sig själv.
 
Jag har alltid prioriterat andra före migsjälv, alltid, sen jag va ung o dum,
när ska jag prioritera migsjälv?
Kommer jag någonsin göra de helhjärtat?
Försöker verkligen hålla god ton med alla, försöker vara tillags,
försöker finnas där, men jag är inte perfekt, jag e dålig på vissa saker,
jag är inte stålkvinnan, hur gärna jag än vill tro de.
Hur mkt jag än vill intala migsjälv att jag kan hålla 20 bollar i luften samtidigt
så är de omöjligt,
och tyvärr visar de sig ganska tydligt också när jag tappar dom hårt mot marken..
 
Detta är ett förlåt, ett förlåt för att jag inte är tillräcklig alla ggr,
ett enkelt men helhjärtat förlåt <3

RSS 2.0