crawlingback

Sitter och febrilt biter mig i kinden, min stress faktor, mitt ticks.
När det börjar osa stress eller nervositet så sätter bitandet igång.

Min bergodalbana som har gått hyffsat lungt den senaste tiden började åka med en jävla fart upp o ner
precis när den svenska sommaren började.
Allt gick åt helvete och jag ville nog för en sekund skjuta mig själv i huvudet,
men jag borde lära mig att när de går för bra så kommer käftsmällen inom kort.

Jag släpper taget o flyter med för en stund, låter mig ryckas med.
Kanske så finns de något bra i slutet på tunneln.
Av allt ont kommer något gott...(?) Jag vet inte om jag vill tro på de talesättet.

De finns så många moment i mitt liv för tillfället som får marken att gunga,
som får mig att tappa fästet, tappa koncentrationen.
Saker som får mig att ifrågasätta saker, får mig att undra,
får mig att ännu en gång analysera.
Jag försöker verkligen låta bli att tänka, försöker verkligen lägga på mitt "care face" .
Men vissa saker vill jag så gärna få svar på, jag vill veta varför..

Varför händer allt detta mig, är de inte dags för en rak o slät väg.
Jag ifrågasätter min existens, ifrågasätter va jag gör för fel, ifrågasätter mig själv

Jag ifrågasätter varför jag är svag för dig utan att ha känslor iblandade.
Ifrågasätter varför min vän inte finns kvar på samma sätt.
Ifrågasätter om jag har gjort rätt val här i livet
Ifrågasätter om jag har rätt till lycka
Ifrågasätter samhället vi bor i

Tar en klunk av de starka kaffet för att sedan fylla mina lungor med rök..
Tittar ner på mina fötter, på mina händer, på min inte längre tjocka mage.
Tar upp handen till kinden o börjar bita igen, har jag sovit för lite, är de därför mina tankar är helt osammanhängande eller är det bara så att hela jag är helt osammanhängande..?

Nej de är inte jag som är fucked up, de är världen

See You Soon

Ibland känns allt så meningslöst, känns som att när allt börjar falla på plats så är det någonting som går sönder. Man får aldrig må helt bra, man får aldrig känna att nu jävlar går de faktiskt bra,
för när första tendensen till den känslan kommer så rasar muren och monstrena tar sig igenom.

Jag vill att de ska börja gå bra nu, jag vill börja leva mitt liv, börja få saker på rätt plats.
Jag vill köpa en etta i Västerhaninge, jag vill känna mig någolunda ekonomiskt oberoende, jag vill bli älskad för den jag är.
JAG VILL KÄNNA LYCKAN ATT JAG FAKTISKT HAR DET GANSKA BRA.

Dagarna rullar förbi, men det känns som att jag står fastgjuten i marken. Kommer ingen vart, frusen i tiden.
Jag ser knappt något mål längre, jag bara rycker på axlarna, vill inte prata om det.
Försöker slingra mig när folk frågar, för jag vet inte själv. Jag får ångest när folk frågar om framtiden,
om ett år, om tio år.
Jag har ingen jävla aning, för jag försöker överleva dagen. Ta mig igenom denna vecka med allt som slängs i ansiktet på mig, hur ska jag då veta vad jag vill göra om ett år.

Jag har önskningar, men det känns som att dom är långt utom räckhåll just nu, kan knappt se dom..
Kommer jag nånsin nå dom?


Feeling broken
Barely holding on
But there’s just something so strong
Somewhere inside me
And I am down but I’ll get up again
Don’t count me out just yet

I’ve been brought down to my knees
And I’ve been pushed way past the point of breaking
But I can take it
I’ll be back
Back on my feet
This is far from over
You haven’t seen the last of me