Care Face
Sitter och febrilt biter mig i kinden, min stress faktor, mitt ticks.
När det börjar osa stress eller nervositet så sätter bitandet igång.
Min bergodalbana som har gått hyffsat lungt den senaste tiden började åka med en jävla fart upp o ner
precis när den svenska sommaren började.
Allt gick åt helvete och jag ville nog för en sekund skjuta mig själv i huvudet,
men jag borde lära mig att när de går för bra så kommer käftsmällen inom kort.
Jag släpper taget o flyter med för en stund, låter mig ryckas med.
Kanske så finns de något bra i slutet på tunneln.
Av allt ont kommer något gott...(?) Jag vet inte om jag vill tro på de talesättet.
De finns så många moment i mitt liv för tillfället som får marken att gunga,
som får mig att tappa fästet, tappa koncentrationen.
Saker som får mig att ifrågasätta saker, får mig att undra,
får mig att ännu en gång analysera.
Jag försöker verkligen låta bli att tänka, försöker verkligen lägga på mitt "care face" .
Men vissa saker vill jag så gärna få svar på, jag vill veta varför..
Varför händer allt detta mig, är de inte dags för en rak o slät väg.
Jag ifrågasätter min existens, ifrågasätter va jag gör för fel, ifrågasätter mig själv
Jag ifrågasätter varför jag är svag för dig utan att ha känslor iblandade.
Ifrågasätter varför min vän inte finns kvar på samma sätt.
Ifrågasätter om jag har gjort rätt val här i livet
Ifrågasätter om jag har rätt till lycka
Ifrågasätter samhället vi bor i
Tar en klunk av de starka kaffet för att sedan fylla mina lungor med rök..
Tittar ner på mina fötter, på mina händer, på min inte längre tjocka mage.
Tar upp handen till kinden o börjar bita igen, har jag sovit för lite, är de därför mina tankar är helt osammanhängande eller är det bara så att hela jag är helt osammanhängande..?
Nej de är inte jag som är fucked up, de är världen
See You Soon
