emptiness
Ett mörker kryper och tar över varenda millimeter av kroppen,
sprider sig som en plågsam sjukdom.
sprider sig som en plågsam sjukdom.
De är svårt att andas, att gå, att skratta, att fungera, ja de är svårt att leva.
De gör så ont, går i en dimma som ett tomt skal,
ett skal som tidigare varit fyllt med så mkt kärlek.
ett skal som tidigare varit fyllt med så mkt kärlek.
Händerna skakar, en klump i bröstet, går inte att hålla dessa tårar borta.
Dom rinner tills kinderna svider, men sen en tomhet,
en tomhet så påtaglig att den skulle få vem som helst att svikta.
en tomhet så påtaglig att den skulle få vem som helst att svikta.
Ett mående man inte skulle önska sin värsta fiende,
för de är lättare att hantera en känsla än tomhet.
för de är lättare att hantera en känsla än tomhet.
En bubbla fylld med dimma, ingen sikt, inga tårar, ingenting...
En kropp som inte längre lyssnar,
en kropp som endast krigar för överlevnad medans själen sakta fräts bort
en kropp som endast krigar för överlevnad medans själen sakta fräts bort
