KÄRLEK
Lyssnar på " Just the way you are"
Läste precis Elins blogg, jag e dålig på att gå in o läsa den men idag tog jag mig tid, och jag insåg hur mkt jag älskar den människan. Hur kan en människa ha så stort hjära och så mkt kärlek att ge? Hon är en så stor del i mitt liv, ibland undrar jag hur jag skulle klara mig utan henne... Bara av att titta på henne ser man hur hela rummet strålar upp, hon är en sån vacker människa så de borde vara olagligt! Hon är min bästa vän, Elin kan säga allt till mig, hon han använda sig av vilka ord som helst utan att jag tar illa upp för jag vet att hon menar väl. Hon kan säga att jag är en bitch rätt upp i mitt ansikte för hon menar de, men hon älskar mig ändå. Jag blir inte arg, jag tänker istället på va som fick henne att säga de, och inser att jag faktiskt betett mig som en riktig subba. Hon är min ängel, hon har stöttat mig så himla mkt genom dom korta åren som gått.
På gymnasiet visste jag knappt vem Elin va , fast vi gick samma linje o såg varandra varje dag. Men jag visste inte vem hon va jag hade ingen aning. Jag har inte ens ett minne av att jag sett henne innan vi började trean. I trean började vi prata men mest genom Carro som va våran gemensamma vän. Ingen big deal, hon va Elin från media bara. Slutet på trean blev de mer o när vi slutat gymnasiet hittade vi varandra. Och vi insåg hur lika vi va . Nu är hon min ängel, jag kan ringa henne när som helst o vet att han finns där. Jag gråter i hennes famn o hon säger inte de jag vill höra bara de som är sant, vare sig jag vill höra de eller ej. Va skulle jag göra utan min Elin..? Hon får mig att känna mig vacker, hon säger alltid hur unik jag är. Och killen som inte inser de är inget att ha, hon stärker mig innifrån utan att hon inser de. Och jag hoppas att jag gör desamma för henne...
De tog ett tag innan jag förstog mig på hennes pojkvän Simon, i början va jag livrädd för honom. Han såg alltid så arg ut, och tittade på mig som att jag va en liten obehaglig skalbagge :P
Men nu har jag sett Simon för den han är och de finns ingen finare kille, han ska alltid jävlas me mig självklart o snacka nånting som låter som kinesiska. Men de är hans charm! När han druckit nåra öl så mjuknar han upp o kläcker ur sig nåra fina ord, som rör en ända in i själen. Att bli accepterad av Simon betydde så mkt för mig, för Elin va min vän o Simon hennes pojkvän. En gång sa han nått som jag förmodligen inte kommer glömma i första taget, han tittade mig i ögonen fullt seriös och sa ord som jag har låst in i mitt hjärta och jag ska lita på dom orden. De finns nån för mig därute.
Elin & Simon är nog ett par skänkt från ovan, om ni kände dom skulle ni säga samma sak. Dom släpper in folk på livet , spelar ingen roll, ålder, storlek , skönhet? Jag älskar er!
Och ett litet stycke till Jocke.
Du är min lilla prins, och när jag tittar på dig så ser jag all godhet i dina ögon. Jag ber så hemskt mkt om ursäkt för hur jag betett mig mot Maria. De va inte rättvisst mot någon av er.. Men som Elin skulle ha sagt jag kan vara en riktig bitch. Men jag har insett mitt felsteg o ska nu försöka rätta till de! Att du förlät mig o gav mig en kram fick tårarna att fastna i halsen. Du inser inte vilken bra kille du är. Du är o kommer alltid förbi min lilla prins. Never forget, I will always be there for you..
(efter ett kritiskt tips så delar jag nu upp inlägget i stycken ;) thanks. )
Genom Eld & Vatten <3
See You Next Time !
Läste precis Elins blogg, jag e dålig på att gå in o läsa den men idag tog jag mig tid, och jag insåg hur mkt jag älskar den människan. Hur kan en människa ha så stort hjära och så mkt kärlek att ge? Hon är en så stor del i mitt liv, ibland undrar jag hur jag skulle klara mig utan henne... Bara av att titta på henne ser man hur hela rummet strålar upp, hon är en sån vacker människa så de borde vara olagligt! Hon är min bästa vän, Elin kan säga allt till mig, hon han använda sig av vilka ord som helst utan att jag tar illa upp för jag vet att hon menar väl. Hon kan säga att jag är en bitch rätt upp i mitt ansikte för hon menar de, men hon älskar mig ändå. Jag blir inte arg, jag tänker istället på va som fick henne att säga de, och inser att jag faktiskt betett mig som en riktig subba. Hon är min ängel, hon har stöttat mig så himla mkt genom dom korta åren som gått.
På gymnasiet visste jag knappt vem Elin va , fast vi gick samma linje o såg varandra varje dag. Men jag visste inte vem hon va jag hade ingen aning. Jag har inte ens ett minne av att jag sett henne innan vi började trean. I trean började vi prata men mest genom Carro som va våran gemensamma vän. Ingen big deal, hon va Elin från media bara. Slutet på trean blev de mer o när vi slutat gymnasiet hittade vi varandra. Och vi insåg hur lika vi va . Nu är hon min ängel, jag kan ringa henne när som helst o vet att han finns där. Jag gråter i hennes famn o hon säger inte de jag vill höra bara de som är sant, vare sig jag vill höra de eller ej. Va skulle jag göra utan min Elin..? Hon får mig att känna mig vacker, hon säger alltid hur unik jag är. Och killen som inte inser de är inget att ha, hon stärker mig innifrån utan att hon inser de. Och jag hoppas att jag gör desamma för henne...
De tog ett tag innan jag förstog mig på hennes pojkvän Simon, i början va jag livrädd för honom. Han såg alltid så arg ut, och tittade på mig som att jag va en liten obehaglig skalbagge :P
Men nu har jag sett Simon för den han är och de finns ingen finare kille, han ska alltid jävlas me mig självklart o snacka nånting som låter som kinesiska. Men de är hans charm! När han druckit nåra öl så mjuknar han upp o kläcker ur sig nåra fina ord, som rör en ända in i själen. Att bli accepterad av Simon betydde så mkt för mig, för Elin va min vän o Simon hennes pojkvän. En gång sa han nått som jag förmodligen inte kommer glömma i första taget, han tittade mig i ögonen fullt seriös och sa ord som jag har låst in i mitt hjärta och jag ska lita på dom orden. De finns nån för mig därute.
Elin & Simon är nog ett par skänkt från ovan, om ni kände dom skulle ni säga samma sak. Dom släpper in folk på livet , spelar ingen roll, ålder, storlek , skönhet? Jag älskar er!
Och ett litet stycke till Jocke.
Du är min lilla prins, och när jag tittar på dig så ser jag all godhet i dina ögon. Jag ber så hemskt mkt om ursäkt för hur jag betett mig mot Maria. De va inte rättvisst mot någon av er.. Men som Elin skulle ha sagt jag kan vara en riktig bitch. Men jag har insett mitt felsteg o ska nu försöka rätta till de! Att du förlät mig o gav mig en kram fick tårarna att fastna i halsen. Du inser inte vilken bra kille du är. Du är o kommer alltid förbi min lilla prins. Never forget, I will always be there for you..
(efter ett kritiskt tips så delar jag nu upp inlägget i stycken ;) thanks. )
Genom Eld & Vatten <3
See You Next Time !
Butterflies
Kärleksfilmer rör mig i själen...Så mysiga och overkliga..
Men ändå så blir jag rörd, jag känner gråten i halsen och alla tankar åker tillbaka till dig...
Hur lång tid ska de ta att läka.. Hur lång tid ska de ta att glömma...? Jag är inte kär i dig längre, du är inte längre den ända för mig. Men du sitter fortfarande kvar på djupet...Jag vet inte varför jag gillade dig , jag vet inte varför jag fastnade så hård vid dig. De va juh inte de som va tanken, de va inte de vi kommit överens om från början...
Idag kan jag skriva om de, idag kan jag prata om de utan att få gåshud över hela kroppen, idag kan jag fungera. Du va en pelare i mitt liv, en stötte pelare, kanske gillade jag dig för att du gav mig trygghet, kanske gillade jag dig för att du fick mig att känna mig vacker.. Kanske va de bara dumt. Eller de va dumt, inte kanske dumt, de va såå dumt. Men jag kunde inte stoppa mig själv, de gick överstyr..De va inte meningen att de skulle bli så.. Men idag är du ett minne, en avlägsen vän. Men jag vet att du finns där, du finns där om jag behöver dig. Den jag är idag, hur jag är idag, är din förtjänst. Jag hade aldrig kommit såhär långt me mitt självförtroende utan dig, de kanske låter töntigt men de skiter jag i..
Har ni aldrig känt så? Att nån har hjälpt er omedvetet..Gjort er starkare bara av att vara sig själva.
Du är iallafall bra, Och de kommer nog ta ett tag innan jag kan titta på dig utan att få fjärilar i magen o gåshud ända ner till tårna. Men de e smällar man får ta, du är fortfarande den vackraste människan jag sett gå i ett par skor än så länge...
See You Next Time
Men ändå så blir jag rörd, jag känner gråten i halsen och alla tankar åker tillbaka till dig...
Hur lång tid ska de ta att läka.. Hur lång tid ska de ta att glömma...? Jag är inte kär i dig längre, du är inte längre den ända för mig. Men du sitter fortfarande kvar på djupet...Jag vet inte varför jag gillade dig , jag vet inte varför jag fastnade så hård vid dig. De va juh inte de som va tanken, de va inte de vi kommit överens om från början...
Idag kan jag skriva om de, idag kan jag prata om de utan att få gåshud över hela kroppen, idag kan jag fungera. Du va en pelare i mitt liv, en stötte pelare, kanske gillade jag dig för att du gav mig trygghet, kanske gillade jag dig för att du fick mig att känna mig vacker.. Kanske va de bara dumt. Eller de va dumt, inte kanske dumt, de va såå dumt. Men jag kunde inte stoppa mig själv, de gick överstyr..De va inte meningen att de skulle bli så.. Men idag är du ett minne, en avlägsen vän. Men jag vet att du finns där, du finns där om jag behöver dig. Den jag är idag, hur jag är idag, är din förtjänst. Jag hade aldrig kommit såhär långt me mitt självförtroende utan dig, de kanske låter töntigt men de skiter jag i..
Har ni aldrig känt så? Att nån har hjälpt er omedvetet..Gjort er starkare bara av att vara sig själva.
Du är iallafall bra, Och de kommer nog ta ett tag innan jag kan titta på dig utan att få fjärilar i magen o gåshud ända ner till tårna. Men de e smällar man får ta, du är fortfarande den vackraste människan jag sett gå i ett par skor än så länge...
Autumn
Sitter invirad i en filt ute på balkongen, fryser lite om fötterna, men de e okej. Laptopen har jag satt stadigt i mitt knä o jag känner inspiration. Musiken flödar i mina öron, idag är en bra dag. Tittar upp från skärmen, tittar ut över balkongräcket , ingen fin utsikt direkt, ett tre våningshus står mitt ivägen. Men jag ser trädkronorna från dom förr så fina körsbärsträden. Nu lyser dom inte rosa nu skiftar dom i gult,rött o grönt.... Hösten är här.... Känner behovet av närhet, närhet från nån man håller kär, e de höstens fel? Nu när mörkret faller så vill man bara mysa o känna värmen...Jag söker värme i detta höstmörker... Men frågan e om jag inte alltid har sökt värme, vare sig de e sommar,höst eller vinter. Jag söker ständigt värme o bekräftelse, hur kommer de sig?
Molnen ligger tungt o svävar på himlen, de känns som att regnet kommer dra in snart. Mörka moln som svävar så lätt där uppe, men ändå ser dom så tunga och ledsna ut. Molnen är ungefär som vi människor , skiftar skepnad för hur dom känner sig. Mörka o tunga, så som vi känner oss vissa ggr , grå o eländiga... Vita o lätta, påväg att spricka upp till en klar blå himmel, så som vi känner oss när vi mår riktigt bra...Röken sipprar ut från mungipan, grå o eländig, den röken gör så stor skada men ändå är de min vardag, har ständigt röken mellan mina fingrar, varför inte sluta när man vet hur farligt de är? Varför gör man saker fast man har fakta på efterföljderna? Varför sitter jag här barfota när jag vet att de e en stor risk att jag kan bli riktigt förkyld? Varför går jag inte ner i vikt när jag vet att mina knän kommer pajja, och att min kropp kommer kolapsa. Varför gör man ingenting åt de förän de nästan e försent?! Ligger de i våran natur eller bara i min? Trädkronorna gungar till vinden, gula löv faller stilla till marken, dom faller från sin moder, men till våren kommer dom tillbaka som små knoppar och slår ut till vackra rosa blommor...Borde jag också kanske lämna min mor... För de är i princip samma sak, man lämnar boet men man finns alltid kvar, man bryter aldrig helt (förhoppningsvis). Man bara slår sig fri tills nästa gång man ses.. Tänder en ny, låter den vila mellan mina fingrar, känner hur alla ord går om varandra i huvudet, låter musiken dunka i huvudet låter den svepa me mig in i de okända..Tänker på om de nånsin kommer bli min tur att bli lycklig ( förstå mig inte fel , jag e lycklig för de mesta) men jag menar med nån annan, få känna sig speciell. Jag vet att jag har vänner som älskar mig men jag vill ha den där kärleken som får en att sväva på moln..Som får mig att känna lycka bara av att höra honom andas..De mina vänner har fått uppleva, tro mig jag har upplevt de men inte frpn den andra personens sida... Olycklig kärlek är en av dom mesta smärtsamma saker som finns, att älska men aldrig bli älskad tillbaka..Ibland undrar jag om man ska ändra sitt utseende, men jag vill bli älskad för den jag är inte den jag kan vara..Kylan kryper sig in under filten jag ryser till..Ett helt naket träd står o visar vid husets kant..Ibland känner jag mig så naken o ensam, precis som de trädet, inga blad som täcker en på utsidan. Bara grenar som spretar ut, alla ser rakt in på en...Ljuset försöker leta sig in mellan molnen, solen lyser på mig...
Hösten är här, den e verkligen här...
See You Next Time
Molnen ligger tungt o svävar på himlen, de känns som att regnet kommer dra in snart. Mörka moln som svävar så lätt där uppe, men ändå ser dom så tunga och ledsna ut. Molnen är ungefär som vi människor , skiftar skepnad för hur dom känner sig. Mörka o tunga, så som vi känner oss vissa ggr , grå o eländiga... Vita o lätta, påväg att spricka upp till en klar blå himmel, så som vi känner oss när vi mår riktigt bra...Röken sipprar ut från mungipan, grå o eländig, den röken gör så stor skada men ändå är de min vardag, har ständigt röken mellan mina fingrar, varför inte sluta när man vet hur farligt de är? Varför gör man saker fast man har fakta på efterföljderna? Varför sitter jag här barfota när jag vet att de e en stor risk att jag kan bli riktigt förkyld? Varför går jag inte ner i vikt när jag vet att mina knän kommer pajja, och att min kropp kommer kolapsa. Varför gör man ingenting åt de förän de nästan e försent?! Ligger de i våran natur eller bara i min? Trädkronorna gungar till vinden, gula löv faller stilla till marken, dom faller från sin moder, men till våren kommer dom tillbaka som små knoppar och slår ut till vackra rosa blommor...Borde jag också kanske lämna min mor... För de är i princip samma sak, man lämnar boet men man finns alltid kvar, man bryter aldrig helt (förhoppningsvis). Man bara slår sig fri tills nästa gång man ses.. Tänder en ny, låter den vila mellan mina fingrar, känner hur alla ord går om varandra i huvudet, låter musiken dunka i huvudet låter den svepa me mig in i de okända..Tänker på om de nånsin kommer bli min tur att bli lycklig ( förstå mig inte fel , jag e lycklig för de mesta) men jag menar med nån annan, få känna sig speciell. Jag vet att jag har vänner som älskar mig men jag vill ha den där kärleken som får en att sväva på moln..Som får mig att känna lycka bara av att höra honom andas..De mina vänner har fått uppleva, tro mig jag har upplevt de men inte frpn den andra personens sida... Olycklig kärlek är en av dom mesta smärtsamma saker som finns, att älska men aldrig bli älskad tillbaka..Ibland undrar jag om man ska ändra sitt utseende, men jag vill bli älskad för den jag är inte den jag kan vara..Kylan kryper sig in under filten jag ryser till..Ett helt naket träd står o visar vid husets kant..Ibland känner jag mig så naken o ensam, precis som de trädet, inga blad som täcker en på utsidan. Bara grenar som spretar ut, alla ser rakt in på en...Ljuset försöker leta sig in mellan molnen, solen lyser på mig...
Hösten är här, den e verkligen här...
See You Next Time
Min snygga kollega ;)
Min snygga kollega ;)
