Death
Insåg idag att döden är precis bakom varje hörn.
Lurar med lien i högsta hugg, bevakar varje steg du tar.
Aldrig är du säker, aldrig ska du tro att de aldrig händer dig. Aldrig ska du förvänta dig att du får se soluppgången imorgon också.
Man borde inte ta livet föregivet, man borde inte ta något föregivet egentligen.
Vi är alldeles för bortskämda med att de aldrig händer oss, förväntar oss att vi vaknar imorgon, förväntar oss att vi kan gå tryggt över vägen utan att de händer nått.
Vi skyller på för lite tid och för mkt jobb, lägger upp bortförklaringar till att inte kunna träffa nära och kära.
För de finns ju alltid imorgon?
Har vi rätt att förvänta oss de?
Borde vi inte uppskatta just idag bättre?
Ångesten som uppstår när imorgon inte finns, när bara tankar som "tänk om" svävar runt i luften.
När du ångrar att du faktiskt inte tog dig tid dendär gången.
När tiden du skyllt på att du inte hade nu är slut förevigt.
Jag vill ringa alla mina nära idag och säga hur mkt jag älskar dom, jag vill åka till farfar och aldrig mer skylla på "för lite tid"
För än finns de tid, men tiden varar inte föralltid. Sluta ta föregivet att de finns oändligt med tid.
Människor kämpar för sitt liv, kämpar öga mot öga med döden varje dag i hela sitt liv. Kämpar mot ständiga plågor och smärtor.
Men har fortfarande livsglädje.
Och här går vissa och klagar på tidiga morgnar & för korta helger (även jag)
Vakna upp!
Jag fick mig en kalldusch,
ett uppvaknande.
Lev idag, för imorgon kanske de är försent
Jag insåg idag att döden är här för att stanna och vi borde ta bättre hand om de vi har.
För ångern som kommer sen är värre än döden
Vi ses i Nangijala N
Vila i frid
