literally stumble my way through life
Jag hoppar på ett ben, försöker slå mig fram...
Ordagrant snubblar fram i livet..
Men jag försöker hålla huvudet högt, men ibland ser jag ner på mina fötter..
Glömmer att titta upp o snubbar igen..
Jag vet inte va livet har satt upp för planer för mig,
jag vet inte va livet vill åstakomma me min existens..
Känner mig otillräckligt många ggr, faktiskt nästan hela tiden..
Tiden räcker inte till, tiden rinner som sand mellan mina fingrar..
Ensam mot världen..? Verkligen inte, jag har världens bästa stöd,
men varför känner jag mig ändå ensammast i världen titt som tätt..
Jag går på isen, men värmen från våren har fått isen att smälta
och med skakiga ben försöker jag ta mig över,
men sprickorna under mina fötter blir bara fler o fler...
Väntar på fallet, kommer jag ta mig över
eller kommer jag falla halvvägs och kämpa mot kylan..
See You In Heaven
Ordagrant snubblar fram i livet..
Men jag försöker hålla huvudet högt, men ibland ser jag ner på mina fötter..
Glömmer att titta upp o snubbar igen..
Jag vet inte va livet har satt upp för planer för mig,
jag vet inte va livet vill åstakomma me min existens..
Känner mig otillräckligt många ggr, faktiskt nästan hela tiden..
Tiden räcker inte till, tiden rinner som sand mellan mina fingrar..
Ensam mot världen..? Verkligen inte, jag har världens bästa stöd,
men varför känner jag mig ändå ensammast i världen titt som tätt..
Jag går på isen, men värmen från våren har fått isen att smälta
och med skakiga ben försöker jag ta mig över,
men sprickorna under mina fötter blir bara fler o fler...
Väntar på fallet, kommer jag ta mig över
eller kommer jag falla halvvägs och kämpa mot kylan..
See You In Heaven
Dont judge me
Jag har alltid fått sätta upp en gard, skydda mig själv in i de sista.
De har blivit en överlevnad för mig, för att skydda de sista bra som finns kvar i mig.
Händer de nå bra så skakar jag bort de, slänger en onödig kommentar..
För många ggr de har hänt nått bra så har de gått åt helvete,
och släpper jag in för mkt av de goda och blir för glad
så smakar besvikelsen jävligt illa i munnen..
Och för att inte bli besviken så jag sitter i tårar så försöker jag stänga av...
En försvarsmekanism som har funnits där sen jag va liten..
Döm mig inte för min trasighet, tiderna är tuffa
Döm mig istället för att jag kämpar mig igenom varje dag me huvudet högt!
De har blivit en överlevnad för mig, för att skydda de sista bra som finns kvar i mig.
Händer de nå bra så skakar jag bort de, slänger en onödig kommentar..
För många ggr de har hänt nått bra så har de gått åt helvete,
och släpper jag in för mkt av de goda och blir för glad
så smakar besvikelsen jävligt illa i munnen..
Och för att inte bli besviken så jag sitter i tårar så försöker jag stänga av...
En försvarsmekanism som har funnits där sen jag va liten..
Döm mig inte för min trasighet, tiderna är tuffa
Döm mig istället för att jag kämpar mig igenom varje dag me huvudet högt!
a friend worth crying for
Ja de blir ett blogginlägg..
De har gått lite mer än ett halvår sen vi fick kontakt för första gången..
Idag ser jag dig som en godvän, en vän som alltid finns där o ställer upp,
du låter inte 30mil stoppa dig från att vara en bra vän..
Och jag uppskattar allt du gör/har gjort för mig,
finns inte många bra vänner kvar i min vardag.
Tråkigt nog har missförstånd en tendens till att fucka upp saker o ting ganska hårt.
Jag är ledsen för min klumpighet i att uttrycka mig, verkligen ledsen..
För att få dig att förstå, endast du kommer förstå..
De har gått cirka tio år sen incedenten,
du måste förstå att jag bli skakis av tanken,
att jag blir nervös över situationen.
De har ingenting me dig att göra, så sjukt tacksam att du tänker på mig,
vill lösa de, finns inga ord till min tacksamhet.
Men jag måste få bli nervös, jag är en nervös människa,
jag tar till mig allt så extremt..
Just nu vill jag bara gå o gräva ner mig,
jag känner mig så sinnessjukt nedstämd,
hjärtat slår lite för fort och gråten sitter i halsen.
För JA jag är känslig just nu,
de händer så förbannat mkt skit i min vardag
o mina vänner är de ända som får mig att le om dagarna
som får mig att gå upp ur sängen.
Därför tar detta så jävla hårt på mig...
Kanske verkar sjukt töntigt, men för mig är de en stor grej,
mina vänner är en stor grej..
För utan vänner vet jag inte vem jag hade varit idag
eller om jag hade funnits överhuvudtaget..
Den här dagen suger som fan just nu
See You In Heaven
De har gått lite mer än ett halvår sen vi fick kontakt för första gången..
Idag ser jag dig som en godvän, en vän som alltid finns där o ställer upp,
du låter inte 30mil stoppa dig från att vara en bra vän..
Och jag uppskattar allt du gör/har gjort för mig,
finns inte många bra vänner kvar i min vardag.
Tråkigt nog har missförstånd en tendens till att fucka upp saker o ting ganska hårt.
Jag är ledsen för min klumpighet i att uttrycka mig, verkligen ledsen..
För att få dig att förstå, endast du kommer förstå..
De har gått cirka tio år sen incedenten,
du måste förstå att jag bli skakis av tanken,
att jag blir nervös över situationen.
De har ingenting me dig att göra, så sjukt tacksam att du tänker på mig,
vill lösa de, finns inga ord till min tacksamhet.
Men jag måste få bli nervös, jag är en nervös människa,
jag tar till mig allt så extremt..
Just nu vill jag bara gå o gräva ner mig,
jag känner mig så sinnessjukt nedstämd,
hjärtat slår lite för fort och gråten sitter i halsen.
För JA jag är känslig just nu,
de händer så förbannat mkt skit i min vardag
o mina vänner är de ända som får mig att le om dagarna
som får mig att gå upp ur sängen.
Därför tar detta så jävla hårt på mig...
Kanske verkar sjukt töntigt, men för mig är de en stor grej,
mina vänner är en stor grej..
För utan vänner vet jag inte vem jag hade varit idag
eller om jag hade funnits överhuvudtaget..
Den här dagen suger som fan just nu
See You In Heaven
