a friend worth crying for

Ja de blir ett blogginlägg..

De har gått lite mer än ett halvår sen vi fick kontakt för första gången..
Idag ser jag dig som en godvän, en vän som alltid finns där o ställer upp,
du låter inte 30mil stoppa dig från att vara en bra vän..
Och jag uppskattar allt du gör/har gjort för mig,
finns inte många bra vänner kvar i min vardag.

Tråkigt nog har missförstånd en tendens till att fucka upp saker o ting ganska hårt.
Jag är ledsen för min klumpighet i att uttrycka mig, verkligen ledsen..

För att få dig att förstå, endast du kommer förstå..
De har gått cirka tio år sen incedenten,
du måste förstå att jag bli skakis av tanken,
att jag blir nervös över situationen.

De har ingenting me dig att göra, så sjukt tacksam att du tänker på mig,
vill lösa de, finns inga ord till min tacksamhet.
Men jag måste få bli nervös, jag är en nervös människa,
jag tar till mig allt så extremt..

Just nu vill jag bara gå o gräva ner mig,
jag känner mig så sinnessjukt nedstämd,
hjärtat slår lite för fort och gråten sitter i halsen.
För JA jag är känslig just nu,
de händer så förbannat mkt skit i min vardag
o mina vänner är de ända som får mig att le om dagarna
som får mig att gå upp ur sängen.
Därför tar detta så jävla hårt på mig...


Kanske verkar sjukt töntigt, men för mig är de en stor grej,
mina vänner är en stor grej..
För utan vänner vet jag inte vem jag hade varit idag
eller om jag hade funnits överhuvudtaget..

Den här dagen suger som fan just nu
See You In Heaven


Kommentera här och gör mig glad

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0