Butterflies
Kärleksfilmer rör mig i själen...Så mysiga och overkliga..
Men ändå så blir jag rörd, jag känner gråten i halsen och alla tankar åker tillbaka till dig...
Hur lång tid ska de ta att läka.. Hur lång tid ska de ta att glömma...? Jag är inte kär i dig längre, du är inte längre den ända för mig. Men du sitter fortfarande kvar på djupet...Jag vet inte varför jag gillade dig , jag vet inte varför jag fastnade så hård vid dig. De va juh inte de som va tanken, de va inte de vi kommit överens om från början...
Idag kan jag skriva om de, idag kan jag prata om de utan att få gåshud över hela kroppen, idag kan jag fungera. Du va en pelare i mitt liv, en stötte pelare, kanske gillade jag dig för att du gav mig trygghet, kanske gillade jag dig för att du fick mig att känna mig vacker.. Kanske va de bara dumt. Eller de va dumt, inte kanske dumt, de va såå dumt. Men jag kunde inte stoppa mig själv, de gick överstyr..De va inte meningen att de skulle bli så.. Men idag är du ett minne, en avlägsen vän. Men jag vet att du finns där, du finns där om jag behöver dig. Den jag är idag, hur jag är idag, är din förtjänst. Jag hade aldrig kommit såhär långt me mitt självförtroende utan dig, de kanske låter töntigt men de skiter jag i..
Har ni aldrig känt så? Att nån har hjälpt er omedvetet..Gjort er starkare bara av att vara sig själva.
Du är iallafall bra, Och de kommer nog ta ett tag innan jag kan titta på dig utan att få fjärilar i magen o gåshud ända ner till tårna. Men de e smällar man får ta, du är fortfarande den vackraste människan jag sett gå i ett par skor än så länge...
See You Next Time
Men ändå så blir jag rörd, jag känner gråten i halsen och alla tankar åker tillbaka till dig...
Hur lång tid ska de ta att läka.. Hur lång tid ska de ta att glömma...? Jag är inte kär i dig längre, du är inte längre den ända för mig. Men du sitter fortfarande kvar på djupet...Jag vet inte varför jag gillade dig , jag vet inte varför jag fastnade så hård vid dig. De va juh inte de som va tanken, de va inte de vi kommit överens om från början...
Idag kan jag skriva om de, idag kan jag prata om de utan att få gåshud över hela kroppen, idag kan jag fungera. Du va en pelare i mitt liv, en stötte pelare, kanske gillade jag dig för att du gav mig trygghet, kanske gillade jag dig för att du fick mig att känna mig vacker.. Kanske va de bara dumt. Eller de va dumt, inte kanske dumt, de va såå dumt. Men jag kunde inte stoppa mig själv, de gick överstyr..De va inte meningen att de skulle bli så.. Men idag är du ett minne, en avlägsen vän. Men jag vet att du finns där, du finns där om jag behöver dig. Den jag är idag, hur jag är idag, är din förtjänst. Jag hade aldrig kommit såhär långt me mitt självförtroende utan dig, de kanske låter töntigt men de skiter jag i..
Har ni aldrig känt så? Att nån har hjälpt er omedvetet..Gjort er starkare bara av att vara sig själva.
Du är iallafall bra, Och de kommer nog ta ett tag innan jag kan titta på dig utan att få fjärilar i magen o gåshud ända ner till tårna. Men de e smällar man får ta, du är fortfarande den vackraste människan jag sett gå i ett par skor än så länge...
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
