väggen är nära
Okej jag är väldigt nära ett breakdown, o då menar jag jävligt nära ett breakdown.
Jag har gråtit nu för ingenting i två dagar, minsta lilla så kommer tårarna , vilket är JÄVLIGT irriterande!
Man kan kanppt titta på mig utan att dom där jävla tårarna kommer, och jag orkar verkligen inte mer.
De har blivit för mkt, de rann över bägaren. Så nu är jag ett gående vrak, som mina rumskamrater få stå ut med.
Som idag, Micke pickade på mig idag som vanligt, vilket jag aldrig brukar bry mig om. Men idag så bara PANG så knäckte jag ihop. Gick ut o slängde i dörrar, tog en cigg satt ute barfota en stund o pressade tillbaka tårarna.
Gick in igen kände att jag inte pallade trycket, bytte om,
tog headsetet o gick ut på en promenad som jag gjorde igår oxå!
Gick o grät för mig själv, ringde min underbara syster som lyssnade o lät mig gråta ut. Hon kom med kommentaren att jag nog antagligen gått in i väggen, för precis så va hon när hon gjorde de. Så jag grät o berättade hur arg jag är på mig själv för att jag är såhär. För de e inte så att jag vill gråta, dom bara kommer o dom vägrar sluta, rinner längst min kind tills dom fått nog liksom, inget jag kan stänga av eller bestämma över.
Så jag gick hem till Mats (amandas pappa) o tog en kaffe o pratade, han är bra o prata med för han frågar inte . Han pratar om allt annat o får en att skratta o tänka på annat. Han frågar inte ens varför jag är ute o vandrar , känns som att han vet, eftersom jag antagligen ser rödgråten ut när jag kommer in. Jag gick hem till honom igår oxå o lånade toaletten. Så jag satt väl där i 1½ timme eller liknande o pratade bara. Skickade sms till Micke o förklarade att jag inte är arg på honom. Att jag bara är allmänt överkänslig just nu, vilket han förstog, som va jätte skönt. Jag drack två koppar kaffe o sen började jag gå hem. O väl hemma så va allt som vanligt, ingen som pressar mig, bara pratar som vanligt o inte ställer massa frågor. Väldigt skönt o ändå kommer dessa jävla tårar hela tiden, o märker att de blir så mot kvällen, inget under dagen då e jag glad som vanligt, men mot kvällen efter middagen då bara spricker de!
Så jag hoppas inte detta förtsätter så mkt längre till, för de orkar jag inte, palla gå runt o gråta varje jävla dag liksom.!
Va e de för fel på mig!? Men som sagt de blev nog för mkt, bägaren rann över, jag pallar inte att kapsla in för mkt antagligen, nångång ska väl bubblan spricka, o de är väl just nu.
Jag har gråtit nu för ingenting i två dagar, minsta lilla så kommer tårarna , vilket är JÄVLIGT irriterande!
Man kan kanppt titta på mig utan att dom där jävla tårarna kommer, och jag orkar verkligen inte mer.
De har blivit för mkt, de rann över bägaren. Så nu är jag ett gående vrak, som mina rumskamrater få stå ut med.
Som idag, Micke pickade på mig idag som vanligt, vilket jag aldrig brukar bry mig om. Men idag så bara PANG så knäckte jag ihop. Gick ut o slängde i dörrar, tog en cigg satt ute barfota en stund o pressade tillbaka tårarna.
Gick in igen kände att jag inte pallade trycket, bytte om,
tog headsetet o gick ut på en promenad som jag gjorde igår oxå!
Gick o grät för mig själv, ringde min underbara syster som lyssnade o lät mig gråta ut. Hon kom med kommentaren att jag nog antagligen gått in i väggen, för precis så va hon när hon gjorde de. Så jag grät o berättade hur arg jag är på mig själv för att jag är såhär. För de e inte så att jag vill gråta, dom bara kommer o dom vägrar sluta, rinner längst min kind tills dom fått nog liksom, inget jag kan stänga av eller bestämma över.
Så jag gick hem till Mats (amandas pappa) o tog en kaffe o pratade, han är bra o prata med för han frågar inte . Han pratar om allt annat o får en att skratta o tänka på annat. Han frågar inte ens varför jag är ute o vandrar , känns som att han vet, eftersom jag antagligen ser rödgråten ut när jag kommer in. Jag gick hem till honom igår oxå o lånade toaletten. Så jag satt väl där i 1½ timme eller liknande o pratade bara. Skickade sms till Micke o förklarade att jag inte är arg på honom. Att jag bara är allmänt överkänslig just nu, vilket han förstog, som va jätte skönt. Jag drack två koppar kaffe o sen började jag gå hem. O väl hemma så va allt som vanligt, ingen som pressar mig, bara pratar som vanligt o inte ställer massa frågor. Väldigt skönt o ändå kommer dessa jävla tårar hela tiden, o märker att de blir så mot kvällen, inget under dagen då e jag glad som vanligt, men mot kvällen efter middagen då bara spricker de!
Så jag hoppas inte detta förtsätter så mkt längre till, för de orkar jag inte, palla gå runt o gråta varje jävla dag liksom.!
Va e de för fel på mig!? Men som sagt de blev nog för mkt, bägaren rann över, jag pallar inte att kapsla in för mkt antagligen, nångång ska väl bubblan spricka, o de är väl just nu.
- See You Next Time
Kommentera här och gör mig glad
Postat av: gela the one and only !
Gumman! jag vet hur de känns, du vet att de är bara ringa om du behöver prata, vilken tid på dygnet som helst.. i'll be here til the end of time !
Love you <3
Postat av: Elin
Antagligen blir det såhär nu för att du har tid att vara ledsen baby. Hemma i Stockholm är det för mycket runt omkring så du hinner du inte bara bry dig om du själv och dina egna tankar. Kanske är det precis vad du behöver, i bland är det ju faktiskt väldigt skönt att bara släppa på trycket och gråta. Men det känns jobbigt att du inte är hemma så jag kan finnas vid din sida och trösta hjärtat..
Postat av: Milla
aww tack gumman, de betyder så mkt att jag vet att du finns där!
Är så glad att vi hittat varandra, du är en underbar vän! <3
Trackback
