a forbidden flower
En liten droppe rinner sakta ner för min kind, denna lilla lilla droppe fylld med känslor. Den skapar en ny droppe som snart också rinner ner för min rosenröda kind. Så mycket känslor samlade i dessa små glittrande tårar..
Denna väntan, väntan på nånting som kanske aldrig kommer.. De finns andra men väntan på de ouppnåliga finns alltid där. Som blommorna , de finns så många olika, den ena vackrare än den andra, dena ena rödare än den andra. Men den blomman som visar sig i mitt medvetande är den blomman som är omöjlig att hitta, den blomman som är utrotningshotad, den blomman man aldrig kommer få . Som en förbjuden frukt som man alltid kommer lockas till att plocka..
Dagarna går, solen går upp o ner, vissa stunder vackrare än andra, annars ser alla dagar likadana ut..Denna väntan, de är som att vänta på sommaren när vintern precis börjat. De känns som att solen aldrig kommer lysa på en igen, att de är en evig väntan, men sen så helt plötligt slår träden ut i blom igen.. Tyvärr tror jag inte mina träd kommer slå ut i blom, kommer vara kvar i den mörka dystra vintern.. Min sommar kommer aldrig, den eviga väntan .. Den eviga väntan på att den utrotningshotade blomman en dag ska bli som en av alla andra...
Tar all ork ur min kropp, tar luften ur mina lungor, glöden i mina förr så skimmrande ögon är sen länge död.. Smärtan i mitt hjärta gör sig hörd varje minut, försöker le, glömma min hjärtesorg.. Men så fort jag stannar upp så finns den där, all smärta.
Försöker få alla känslor att försvinna i dessa tårar, men de verkar inte finnas nå stopp.. Spelar ingen roll hur många andra sorters blommor jag ställer på mitt bord, röda,rosa,gula,blåa så duger bara den speciella, den förbjudna...
Jag måste släppa taget..
See You Next Time
Denna väntan, väntan på nånting som kanske aldrig kommer.. De finns andra men väntan på de ouppnåliga finns alltid där. Som blommorna , de finns så många olika, den ena vackrare än den andra, dena ena rödare än den andra. Men den blomman som visar sig i mitt medvetande är den blomman som är omöjlig att hitta, den blomman som är utrotningshotad, den blomman man aldrig kommer få . Som en förbjuden frukt som man alltid kommer lockas till att plocka..
Dagarna går, solen går upp o ner, vissa stunder vackrare än andra, annars ser alla dagar likadana ut..Denna väntan, de är som att vänta på sommaren när vintern precis börjat. De känns som att solen aldrig kommer lysa på en igen, att de är en evig väntan, men sen så helt plötligt slår träden ut i blom igen.. Tyvärr tror jag inte mina träd kommer slå ut i blom, kommer vara kvar i den mörka dystra vintern.. Min sommar kommer aldrig, den eviga väntan .. Den eviga väntan på att den utrotningshotade blomman en dag ska bli som en av alla andra...
Tar all ork ur min kropp, tar luften ur mina lungor, glöden i mina förr så skimmrande ögon är sen länge död.. Smärtan i mitt hjärta gör sig hörd varje minut, försöker le, glömma min hjärtesorg.. Men så fort jag stannar upp så finns den där, all smärta.
Försöker få alla känslor att försvinna i dessa tårar, men de verkar inte finnas nå stopp.. Spelar ingen roll hur många andra sorters blommor jag ställer på mitt bord, röda,rosa,gula,blåa så duger bara den speciella, den förbjudna...
Jag måste släppa taget..
See You Next Time
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
