crawlingback

Utanför fönstret är allt gult, hösten är här och de är inte långt kvar tills jag firar min 22a födelsedag..

Jag funderar på en kaffe, låta den beska smaken dansa i min mun..
Funderar på att duscha, låta vattnet smeka min nakna kropp..
Men ingenting lockar, känner mig otillräcklig, känner mig som ett tomt skal..

De känns som att jag går naken bland folk, alla ser under huden på mig,
inget skyddar mig från hårda ord och dömmande blickar.
Inget som skyddar mig mot den hårda höst blåsten, inget som skyddar min själ...

Ensam försöker jag ta mig fram längs betongklädda hus, längs smutsiga gator..
Livet har inget medlidande, livet gör de inte lätt för mig, den slår mig med piskrapp på ryggen..

Jag försöker resa mig men knuffas ner på mina knän,
försöker hela tiden stå upp stolt med huvudet högt men nånting drar hela tiden ner mig..

Jag har nått botten tror jag, så nu kan de väl inte bli mörkare, nu kan de bara bli bättre?
Egentligen har jag väl nästan allt, goda vänner, en familj men varför känner jag mig så ensam,
varför känner jag att de inte går bra.
Kanske för att de går bra för mina nära o kära, dom har de bra,
och ensam försöker jag ta mig upp ur träsket..

Musiken fyller mina öron, känner igen mig i dessa texter...
En cigg, så kanske de stillar mina sinnen.. Fylla mina lungor med död..
Fylla min kropp med nånting som i slutändan kommer ha ihjäl mig..

Nu siktar jag högt, döm mig för min envishet, döm mig för min trasighet.
Men tiderna är dåliga...

Jag saknar närhet, en kropp vid min sida, en som andas i min nacke när jag sover..
Saknar en morgon kyss, en öm hand mot min kind..

See You In Heaven