crawlingback

Vilken dag,
Idag snurrar de,
och när de snurrar för mkt så kommer huvudvärken och jag blir helt utmattad.
Pratade me en god vän i telefon o tårarna bara forsade ner,
fanns inget slut, dom slutade inte rinna o jag blev frustrerad över min sårbarhet.

Hatar att visa min sårbarhet för folk, jag ska vara stark,
jag ska le, men de rann över, o jag fann inga ord,
satt bara o lät tårarna rinna ner för kinden som på ett barn.
Min väns frustration i örat för att han inte kan hålla om mig säga att allt blir bra,
höra hans goda ord som rör mig ända in i själen,
hur han gång på gång säger att jag endast är värd de bästa här i livet.

Jag hade ett val att göra,
båda alternativen jag hade att välja på skulle skada mig i slutändan,
så de va som att välja på en kula i huvudet eller en kniv i hjärtat.
Jag valde kniven, för då kan jag läka, sy ihop och gå vidare..

Jag vet inte vart jag själv står idag,
även fast jag gjorde ett val som jag kanske kommer få ångra,
ett val som jag inte riktigt står för, ett val som jag inte har tänkt över..
De är jobbigt när man inte vet vart man har sig själv,
de e jobbigt att inte förstå sina egna hjärnspöken,
o de e svårt när andra sätter nya hjärnspöken i huvudet på mig..

Mitt val är inte ristat i sten eftersom jag inte själv är säker på va jag vill...
Döm mig inte idag om ni inte får kontakt me mig,
döm mig inte om jag försvinner bort i tankar,
för jag är inte stabil idag, känner att jag lätt svävar bort...

Tiderna är tuffa..