It is time
De går upp för mig mer o mer nu..
Att falla för en människa som bara leker
eller som aldrig kommer känna samma för mig,
verkar vara en specialitet som jag har skapat..
Jag har blivit grym på de, riktigt bra..
Vill sluta, men de verkar ligga i min natur,
verkar ligga i min natur att såra mig själv.
Men nu börjar jag inse att även detta är en död zon,
en zon som jag ännu en gång faktiskt trodde på..
Jag har återigen lyckats hamna i nånting som inte är bra för mig.
Men ännu än gång backar jag, för detta medför bara onödig smärta.
Varför lär jag mig inte, varför ser jag inte varningssignalerna.?
Igår saknade jag att somna o vakna i en varm famn, i en trygg famn..
Inte bara en tillfällig kropp som legat ovanpå mig,
saknar den riktiga beröringen.
Känslan av att känna hans hjärta slå
o tunga sömniga andetag i nacken.
En sömnig morgonkyss o hur han smeker bort en hårslinga från mitt ansikte..
De va nu väldigt länge sen jag upplevde detta,
och även detta bär med sig dåliga minnen.
För du gjorde allt rätt, du visste hur du skulle spela dina kort rätt o sen högg du mig..
Du är nu ett minne,
men värmen från vår tid tillsammans finns kvar..
Ännu ett spel är i full gång men jag slänger korten på bordet o går min väg.
För om jag inte går nu, då faller jag sen.
Jag vill inte ha den beska smaken av svartsjuka på tungan igen,
jag vill inte förstöra den kontakt vi faktiskt har utanför all skit.
De går upp för mig att de är dags att ta nya tag..
De är dags att tänka på mig själv..
Att falla för en människa som bara leker
eller som aldrig kommer känna samma för mig,
verkar vara en specialitet som jag har skapat..
Jag har blivit grym på de, riktigt bra..
Vill sluta, men de verkar ligga i min natur,
verkar ligga i min natur att såra mig själv.
Men nu börjar jag inse att även detta är en död zon,
en zon som jag ännu en gång faktiskt trodde på..
Jag har återigen lyckats hamna i nånting som inte är bra för mig.
Men ännu än gång backar jag, för detta medför bara onödig smärta.
Varför lär jag mig inte, varför ser jag inte varningssignalerna.?
Igår saknade jag att somna o vakna i en varm famn, i en trygg famn..
Inte bara en tillfällig kropp som legat ovanpå mig,
saknar den riktiga beröringen.
Känslan av att känna hans hjärta slå
o tunga sömniga andetag i nacken.
En sömnig morgonkyss o hur han smeker bort en hårslinga från mitt ansikte..
De va nu väldigt länge sen jag upplevde detta,
och även detta bär med sig dåliga minnen.
För du gjorde allt rätt, du visste hur du skulle spela dina kort rätt o sen högg du mig..
Du är nu ett minne,
men värmen från vår tid tillsammans finns kvar..
Ännu ett spel är i full gång men jag slänger korten på bordet o går min väg.
För om jag inte går nu, då faller jag sen.
Jag vill inte ha den beska smaken av svartsjuka på tungan igen,
jag vill inte förstöra den kontakt vi faktiskt har utanför all skit.
De går upp för mig att de är dags att ta nya tag..
De är dags att tänka på mig själv..
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
