You gotta get up and try

Famlar i mörkret, en tjock dimma, som att kasta sig ut i vattnet utan att kunna simma..
Känns som klister under fötterna, går inte att lyfta dom utan att slita loss hud,
men efter ett steg sitter man ännu en gång fast..
Står still o försöker fokusera, försöker ta ännu ett steg, blodet pressas upp mellan tårna,
rinner sen bort, regnet sköljer bort de, vinrött som blandas med strömmen längs gatan.
Lyckas slita loss fötterna ännu en gång, springer, men faller..
Uppskrapade knän gnids mot asfalten,
blod under händerna, och ännu en gång fast mot den hårda marken...
På knä inför gud, på knä inför verkligheten, försöker be, med händer täcka av blod.
Ser upp mot himlen, där molnen tätnar, piskrapp av vinden slår mot ansiktet,
ännu en gång sköljs blodet ner i brunnarna längs trottoaren. 
 
Glasskärvor sitter djupt i händerna,
knäna är hårt trycka mot gruskornen som gnids mot varandra vid minsta rörelse.
Kvidande, blödande och med tårar rinnandes längs med kindbenen görs ännu en försök till att stå upp.
Stå upp med huvudet högt och promenera lugnt framåt...
 
Trycker handflatorna hårdare mot marken för att få stöd, för att orka,
känner hur glasbitar trycker sig in i köttet, trycker till med knät, rangliga ben står nu upp,
kyliga vindar slår mot kroppen medans blodets varma droppar sipprar ner..
Trasiga fötter tar ett steg i taget, för ännu en gång händerna mot en bön,
ser upp mot himlen och molnen skingrar sig,
en liten strimla ljus leker sig fram, får blodet att glittra vackert.. 
 
Regnet tvättar bort allt de röda, medans solen ler, en båge i alla dess vackra färger syns i horisonten.
Med ett mål framför sig rör sig nu fötterna mot en rikning där allt kommer bli bättre...

Kommentera här och gör mig glad

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0