after rain
Hur är man känslomässigt involverad utan att vara känslomässigt involverad?
Vart sätter man gränsen, vart är början och vart är slutet.
Varje dag är en kamp mot sigsjälv,
en kamp med tankarna som lever sitt eget liv.
Men samtidigt känns livet så lätt,
som en fjäder leker i en sommar bris.
Andas in dofterna som kommer med våren,
ler mot solen med slutna ögon.
Efter regn kommer solsken sägs de,
och de är nånting vi alla försöker leva efter.
Efter allt mörker tittar snart ljuset in.
Men när man står i en mörk del av livet är de svårt att vara positiv,
svårt att tänka på en ljus framtid.
När livet känns som piskrapp över ryggen, när varje andetag gör ont,
när de känns som själen lämnat en.
De är då man distanserar sig från sigsjälv.
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
