Escape to a bubble
Att stoppa en pågående analys i huvudet,
eller hundra
Svårigheten att dämpa tankarna som leker kull.
När huvudet känns tomt men ändå överfullt,
kanske är de ekot som gör att de dundrar.
Varför trycker tårarna bakom ögonlocken,
varför bubblar känslorna över?
Livet känns som att åka inlines på en slingrig grusväg med brännässlor på sidorna.
Faller gör man & ont gör de,
men man reser sig igen,
fortsätter med svidande kropp
tills man faller igen.
Trädens sus dämpat dom pågående analyserna,
de känns tyst igen.
Som ett overkligt lugn.
Man skapar en illusion,
en bubbla att fly till.
För att fylla batterierna,
samla på sig nya energier.
Så fort bubblan spricker
& träden slutar sjunga så är man tillbaka.
Återigen försöka fokusera på målet,
försöka ignorera alla tankar som brottas,
försöka glömma tomheten.
Använda den nya energin
till att finna lugnet igen,
separera hjärta & hjärna.
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
