knock knock

En dimma har lagts sig över landet.
Ett tjockt moln som skymmer sikten.
Solen är ännu för svag för att tränga sig igenom.
Mörkret knackar på..
 
Ett par blåa ögon som tappat sin glöd, en tomhet speglar sig i hornhinnan. 
En syn som får de att brännas i själen.
Djupet och gnistan som tidigare varit så intensiv i dessa ögon börjar snabbt avta.
Mörkret knackar på..
Dimman känns som rakblad mot huden, skapar djupa sår.
Barfota på en väg av glasskärvor, när en likgiltighet vaknar.
knack knack..
 
 
 
 

Kommentera här och gör mig glad

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0