Ghosts from the past
Skuggor som fladdrar i ljuset
Skuggor som följer dig vart du än går, dygnet runt.
För allting kastar en skugga längs med marken,
alla har vi en skugga som slaviskt följer oss.
Trots att mörkret känns kolsvart,
så syns en svag skugga från månens ljus.
En trasig själ som söker sig fram på fel sätt,
som söker bland gamla skuggor i ens liv..
Ett sökande som sakta tar sönder dig,
ett sökande bland mörkret i ditt förflutna.
Är man en sämre människa för att man hanterar vissa saker annorlunda,
på sitt sätt?
Eller för att man egentligen inte hanterar de alls,
man bara kör vidare utan mål.
Hur mkt kan man egentligen gräva ner innan de kommer ikapp,
innan skuggorna hittar sig tillbaka.
En skugga som ständigt följer dig räcker,
men när de förflutnas spöken hittar dig igen.
När du inte kan gömma dig längre,
när du inte kan stänga den nu överfulla asken..
En liten lykta med ett svagt sken,
ett sken som håller vägen upplyst.
För trots spöken & skuggor så kämpar man sig ändå framåt,
om man så ska behöva krypa.
För de förflutna kommer alltid finnas där,
man måste bara lära sig att söka sig till ljuset och inte till mörkret.
man måste bara lära sig att söka sig till ljuset och inte till mörkret.
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
