Slowly
En strimla ljus, som en ljuv smekning över hela kroppen.
Får varje hårstrå att resa sig och huden på ens armar att knottra.
Tiden i mörkret har gjort en kall, huden är blek och skör,
men dessa små ljusceller som smyger sig fram läker försiktigt ärren.
Smärtan man trodde skulle bestå i all evighet börjar sakta sakta försvinna..
En stråle ljus och demonerna dämpas, när man återigen börjar höra sina egna tankar.
När huvudet sakta lyder ens kommandon, kroppen lyder,
inte bara ett tomt skal som vandrar i mörkret.
Fylls med välbehag, en rysning genom hela kroppen,
långsamt börjar själen återta sin plats.
Och färger börjar dansa framför ögonen.
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
