white walls
Ett mörkt rum med vita väggar..
Ensamheten blir påtaglig, och tankarna vägrar lämna en ifred.
Rädslan för mörkret, rädslan för ensamheten, rädslan för framtiden.
Tankar som förpestar sinnet, väcker känslor man inte vill ta del av.
De finns en sån djup oro rotad i själen sen barnsben,
rädslan att bli lämnad, att föralltid vara ensam.
rädslan att bli lämnad, att föralltid vara ensam.
För alla lämnar en förr eller senare, ensam är stark?
Känns som huvudet ska sprängas, vill inte, vill inte, vill inte,
försöker återfå kontrollen.
försöker återfå kontrollen.
Oro som gjort att man är den man är idag.
Konstant sökande efter en ljuspunkt, nått som får en att le.
Men mörkret kommer alltid ikapp, för ensamheten är större, starkare.
Ångesten som kryper sig på när man känner sig ensamast i hela världen.
Finns de någon som hör? Någon som ser mig?
När man ifrågasätter sigsjälv, hur man har blivit,
varför man är på ett visst sätt,
varför de ibland känns som att man tar sönder allt man tar i.
Fast man med alla medel försöker vara försiktig.
varför man är på ett visst sätt,
varför de ibland känns som att man tar sönder allt man tar i.
Fast man med alla medel försöker vara försiktig.
Håller man en duva för hårt så kväver man den,
kanske är de så med människor också.
kanske är de så med människor också.
Kanske är ens personlighet för påtaglig,
kanske är rädslan så stark att den går ut över alla.
kanske är rädslan så stark att den går ut över alla.
Alla år som liten när man bara ville bli accepterad, älskad.
Men istället vart sårad, ledsen, nertryckt....
Nertryckt så långt att man började ifrågasätta sigsjälv, sin existens.
Åren som alltid kommer sitta djupt, som kommer göra sig hörda än idag.
När man återigen ifrågasätter sigsjälv,
ifrågasätter varför man är så rädd för ensamheten,
varför man så gärna bara vill bli älskad, accepterad.
ifrågasätter varför man är så rädd för ensamheten,
varför man så gärna bara vill bli älskad, accepterad.
Åren går och såren läker men allting sätter sina spår,
varesig man vill eller ej.
varesig man vill eller ej.
Ett mörkt rum med vita väggar, ett ljust rum med svarta väggar.
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
