Never
Förtroenden som sviks om å om igen.
Blod som ska vara tjockare än vatten, späs nu ut.
En känsla av att bli förådd, huggen i ryggen återigen.
Baktalad och förnedrad i en ond cirkel utan slut.
När man ifrågasätter sin existens, varför inget man gör är rätt,
varför man aldrig kan bli accepterad för den man är.
Man försöker vara till lags, vara någon annan,vara sigsjälv, men inget är tillräckligt.
Har de någonsin varit tillräckligt? En känsla av svek rinner i ådrorna.
Ett helt liv där man försökt uppnå perfektion för att bli accepterad.
Stävat efter nånting som inte ens existerar i hopp om att bli sedd och bekräftad.
Lever på hoppet, men får benen bortsparkade varje gång för att man vill tro.
Cirkeln krymper, och de blir svårare att hålla sig ståendes.
De är ett falskt spel, ord skickas vidare, ord som sårar när de når fram.
Aldrig kunna uppnå de idealet som förväntades.
Ingenting duger, har aldrig gjort och kommer förmodligen aldrig göra.
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
