I'm forever blowing bubbles, pretty bubbles in the air, they fly so high
Vi diskuterade, hamnade i en bubbla vi inte riktigt kan förstå oss på.
Nackdelar ligger högre än fördelar men ändå kan vi inte riktigt acceptera de faktum att de är så fel de kan bli.
Nackdelar ligger högre än fördelar men ändå kan vi inte riktigt acceptera de faktum att de är så fel de kan bli.
För dessa få fördelar ligger tyngre av någon konstig anledning.
Vi vet att de finns fler nackdelar än fördelar men kan ändå inte släppa tankarna som leker tafatt i våra huvuden.
Helt sjukt att man kan sitta o säga till sig själv och vara fullt medveten om hur fel de är men ändå hänga kvar.
Och på något vrickat vis börja acceptera nackdelarna som man så länge tyckt illa om.
Och på något vrickat vis börja acceptera nackdelarna som man så länge tyckt illa om.
Nackdelar som hade fått vem som helst att vända på klacken och gå,
får nu oss att stanna på samma punkt och trampa.
Frågar sig själv vad problemet är, varför resonemanget inte håller längre.
Vill ju inte stå här och känna hur hjärtat slår hårdare,
vill inte känna den beska smaken av svartsjuka sprida sig på tungan.
En situation har uppstått, och ett vägskäl syns i horisonten, stup eller rak stig.
En situation har uppstått, och ett vägskäl syns i horisonten, stup eller rak stig.
Varför lockar stupet (de negativa) så mycket för?
Hur kommer de sig att vi inte kan gå vidare och släppa dessa negativa energier och söka oss till de positiva.
Vi förtjänar bättre än att sätta oss i en situation som vi vet i slutändan kommer leda till vulkanutbrott.
Hur kommer de sig att vi inte kan gå vidare och släppa dessa negativa energier och söka oss till de positiva.
Vi förtjänar bättre än att sätta oss i en situation som vi vet i slutändan kommer leda till vulkanutbrott.
Vi förtjänar bättre än så. Men ändå så är valet svårare än väntat.
Försöker krypa tillbaka i bubblan, gömma o glömma.
Men blir ständigt påmind om dessa energier,
försöker söka nya men dessa gamla tankar leker fortfarande tafatt i huvudet och förpestar allt den rör vid.
Vill fly, rädda de som finns kvar, men för svag för att röra sig.
Vill fly, rädda de som finns kvar, men för svag för att röra sig.
Hjärtat pumpar för hårt och benen lyder inte min vilja.
Eller gör den det? Är det därför vi inte rör oss,
Eller gör den det? Är det därför vi inte rör oss,
för att vi innerst inne inte vill vara någon annanstans än där vi just är, just nu...
w h y ?
Ordet "varför" som så ofta dyker upp i olika sammanhang och meningar.
Man frågar varför, för de finns alltid en grundläggande tanke till varför man tycker eller tänker på ett visst vis. Eller varför man gör nånting som man faktiskt inte borde.
Till ordet "varför" finns de alltid en anledning, en anledning som får en att faktiskt göra som man gör.
Frågevis kan man kallas när man frågar varför de är på ett eller annat vis.
Man frågar varför, för de finns alltid en grundläggande tanke till varför man tycker eller tänker på ett visst vis. Eller varför man gör nånting som man faktiskt inte borde.
Till ordet "varför" finns de alltid en anledning, en anledning som får en att faktiskt göra som man gör.
Frågevis kan man kallas när man frågar varför de är på ett eller annat vis.
Man kan ses som nyfiken eller att man stoppar näsan i blöt.
Men många gånger vill man bara ärligt veta VARFÖR, varför gör personen i fråga så som den gör.
Men många gånger vill man bara ärligt veta VARFÖR, varför gör personen i fråga så som den gör.
Man vill veta den grundläggande anledningen och ett "därför" till svar duger inte i de sammanhanget.
Eller ett svar som "jag vill inte" eller "jag kan inte" kan bli förvirrande då nästa "varför" dyker upp.
"Varför vill du inte?"
Min hjärna fungerar iallafall så, att ett svar ofta kan leda till en ny fråga, många gånger håller man tyst och "nöjer" sig med de svar man fick, men frågorna fortsätter ändå att cirkulera i huvudet.
Kalla mig frågvis, men för att undvika mina spekulationer o analyseringar så frågar jag hellre en extra gång.
Detta kan dock många gånger leda till disskutioner och irritation, då personen i fråga inte känner sig redo att tala om anledningen till min "varför-fråga" och de förstår jag till viss del.
Men när man känner att de är nånting som inte stämmer med svaret personen i fråga gett mig så finns de ingen annan utväg än att fråga igen pånytt.
Och nu pratar jag inte om människor man träffat en gång på stan, jag pratar om människor som står en nära, som man faktiskt har en relation till. Då tycker jag att ett ärligt svar är de minsta man kan begära.
Min hjärna fungerar iallafall så, att ett svar ofta kan leda till en ny fråga, många gånger håller man tyst och "nöjer" sig med de svar man fick, men frågorna fortsätter ändå att cirkulera i huvudet.
Kalla mig frågvis, men för att undvika mina spekulationer o analyseringar så frågar jag hellre en extra gång.
Detta kan dock många gånger leda till disskutioner och irritation, då personen i fråga inte känner sig redo att tala om anledningen till min "varför-fråga" och de förstår jag till viss del.
Men när man känner att de är nånting som inte stämmer med svaret personen i fråga gett mig så finns de ingen annan utväg än att fråga igen pånytt.
Och nu pratar jag inte om människor man träffat en gång på stan, jag pratar om människor som står en nära, som man faktiskt har en relation till. Då tycker jag att ett ärligt svar är de minsta man kan begära.
Eller förklara på ett enkelt sätt varför man inte vill tala om anledningen till ens svar.
De är inte så svårt att vara ärlig, eller är de det?
Varför undvika frågan o svara svävande för att sen säga att de finns en anledning men som inte är värd att disskuteras just i denna stund.
Med de svaret blir jag ännu mer förvirrad o nyfiken till anledningen, till varför personen har ett mer annorlunda beteende nu än innan.
Jag kan älta detta fram o tillbaka tills jag däckar på tangentbordet, för min hjärna sover aldrig.
De är inte så svårt att vara ärlig, eller är de det?
Varför undvika frågan o svara svävande för att sen säga att de finns en anledning men som inte är värd att disskuteras just i denna stund.
Med de svaret blir jag ännu mer förvirrad o nyfiken till anledningen, till varför personen har ett mer annorlunda beteende nu än innan.
Jag kan älta detta fram o tillbaka tills jag däckar på tangentbordet, för min hjärna sover aldrig.
Trots att min hjärna redan borde vara full med onödigt skit så kan såna här småsaker göra mig tokig!
Ciao
Ciao
