powerless in a wave of words

När tårar inte går att stoppa, när frustrationen tar över.
När ilskan på sigsjälv är för stark.
När hatet tar över, när man känner sig maktlös.
Om dessa dagar bara kunde försvinna, utrotas!
När du kokar över inombords,
när väggen är läskigt inbjudande att slå nävarna i.
Om dessa känslor bara kunde flyga iväg i universum.
När minnen försvinner i en dimma,
när blackouten har gjort dig oförmögen att komma ihåg senaste timmen.
När kinderna svider av bort-torkade tårar,
när hjärtat bultar fast de känns som att de ryckts ut från ditt bröst.
Om dessa svarta luckor bara kunde sopas under mattan.
När besvikelsen fräter sig in under muren,
när man släppt garden och tillåtit sigsjälv att våga känna.
Om dessa ord bara kunde vara en illusion.

words like poison

En rosa nyans skimrar över himlen, en tystnad fyller luften,
en känsla av svek sprider sig som gift genom ådrorna.
En tyngd har lagts över axlarna, en känsla av ensamhet.
Finns så mkt som sagts, så mkt som inte har sagts,
så mkt som har tagits förgivet.
Lögner sprider sig som en löpeld, inget som har sagts verkar ha haft nån mening,
ord som har förbrukats till onödigt bruk av lögner. 
Släppa kontrollen och våga tro på en sanning, för att sen falla för en lögn.
Känslan av sårbarhet övergår snabbt till nånting svart,
nånting mörkt, ett hat, en insikt.
 
Varningar har blinkat, pekpinnar har petats i ryggen,
men med ett fokus framåt har de ignorerats,
ännu en insikt, naiv...
 
Ett hål i självkänslan, ett hål i själen, ett hål fyllt med gift.
Ett stopp, men viljan att fortsätta, tunga steg för att försvinna bort,
för att läka, för att glömma, för att sluta hata.
 

RSS 2.0