Dancing demons

Så många år, så många tårar, så många skratt, så många tankar...
Förstör huvudet på så många sätt, en besatthet..
Känslan av hopplöshet, all tid som spillts.
Många år som passerat utan kontakt,
för att av ett kort ögonblick, en glimt, en snabb beröring,
krossa år av bearbetning, krossa en verklighet.
De har övergått i nånting som inte går att översätta med ord,
nånting som fräter inombords.
You never forget the first love..

En gnagande känsla, frustration bortom de normala,
frustration över att huvudet inte lyder, att tankarna aldrig vilar.
Synfältet är sen länge förstört, en tät dimma, ingen sikt, cirkulerar i blindo..
Plågeri för själen, långsamt dras ner, så många år, varför försvinner inte känslan.
Bränner som en tagg, cirkulerande i blodomloppet, finns inget slut, runt runt runt...

De är nattens skuggor som får orden att flöda & tankarna att löpa amok,

kanske sömnbristen inpå småtimmarna som skapar demonerna,
demonerna som dansar i de undermedvetna.
Hjärtat pumpar, men för vem? För bilden som skapats i fantasierna?
För skapelsen demonerna vägrar glömma?
Slits mellan dröm och verklighet, men vad är verklighet,
är minnena bara en illusion, är verkligheten en dröm?
 

RSS 2.0