after rain
Hur är man känslomässigt involverad utan att vara känslomässigt involverad?
Vart sätter man gränsen, vart är början och vart är slutet.
Varje dag är en kamp mot sigsjälv,
en kamp med tankarna som lever sitt eget liv.
Men samtidigt känns livet så lätt,
som en fjäder leker i en sommar bris.
Andas in dofterna som kommer med våren,
ler mot solen med slutna ögon.
Efter regn kommer solsken sägs de,
och de är nånting vi alla försöker leva efter.
Efter allt mörker tittar snart ljuset in.
Men när man står i en mörk del av livet är de svårt att vara positiv,
svårt att tänka på en ljus framtid.
När livet känns som piskrapp över ryggen, när varje andetag gör ont,
när de känns som själen lämnat en.
De är då man distanserar sig från sigsjälv.
knock knock
En dimma har lagts sig över landet.
Ett tjockt moln som skymmer sikten.
Solen är ännu för svag för att tränga sig igenom.
Mörkret knackar på..
Ett par blåa ögon som tappat sin glöd, en tomhet speglar sig i hornhinnan.
En syn som får de att brännas i själen.
Djupet och gnistan som tidigare varit så intensiv i dessa ögon börjar snabbt avta.
Mörkret knackar på..
Dimman känns som rakblad mot huden, skapar djupa sår.
Barfota på en väg av glasskärvor, när en likgiltighet vaknar.
knack knack..
Life
Livet, en bergodalbana som går alldeles för fort.
En karusell som känns så trygg men som kan lura dig.
Ridån sänks ner framför dig och leken är slut.
Vuxenlivet är en promenad på glödande kål.
Allt kan ta slut snabbare än en blinkning,
och ett mörker lägger sig över en.
Som ett tungt moln, en börda på dina axlar,
försöka stå stadigt trots att knäna viker sig.
När livet slår dig i ansiktet, testar dina gränser,
kastar förluster & bortgångar framför fötterna på dig.
När livet leker sin lek trots att du slutat leka, försök då stå stadigt,
försök kämpa vidare, fortsätt gå framåt.
Tårarna pressar sig fram, en sorg som fyller hela bröstet,
låt aldrig ljuset lämna dig.
De är så lätt att låta sorgen ta över,
stiga en åt huvudet, sluka dig hel.
Alla frågor som går om varandra,
men den starkaste, VARFÖR?
Det finns inga svar, de finns inga förklaringar, bara nya frågor.
Men du måste hålla huvudet ovanför ytan,
fortsätt simma, fortsätt kriga.
För även om livet känns orättvist så är vi maktlösa i hur de slutar.
Vi kan bara kipa efter andan
& stödja oss på dem som håller oss om ryggen.
Vara starka för dom som inte har styrkan kvar,
finnas där för dom där ljuset försvunnit.
Dela med oss av de lilla ljus vi själva har,
för tillsammans blir vi starkare.
Lev på hoppet, för hoppet är de sista som lämnar oss.
(Detta inlägg är tillägnat någon)
Explosive
Ett rum som fylls med energier,
energier som väcker varenda sinne.
När huvudet inte lyder längre
och kroppen lever sitt egna liv.
När impulser styr vad som komma skall.
Atmosfären förändras,
en förvirrad känsla skapar en dimma framför ögonen.
Viskningar fyllda med sprängmedel,
redo att explodera.
Ett svart hål av ovishet börjar öppna sig,
eller är de kanske en ny stig som uppenbarar sig.
Känslor som gör de svårt att fokusera,
svårt att hålla sig kvar i denna verklighet.
Kan inte längre styra sinnena,
har tappat kontrollen,
rör mig mot okänd mark.
escape from the truth
Vändningar, livets sätt att jävlas med dig.
Snabba vändningar som rubbar hela din verklighet.
Snabba vändningar som rubbar hela din verklighet.
Som ger känslan av att stå vid kanten av ett stup och viljan att falla ner mot ingentinget.
Ingentinget låter som en skön känsla, allting bara försvinner, ärren utplånas.
Ett ingenting som fyller en med ro.
Ett ingenting som fyller en med ro.
Men livet kastar inte mer på dig än vad du klarar av sägs de, även fast allt känns hopplöst.
I en ny era tar vi oss tillbaka starkare än någonsin,
med fötterna tyngre mot marken och huvudet högre än någonsin förr.
med fötterna tyngre mot marken och huvudet högre än någonsin förr.
Men mitt i allt elände så känns de som en dröm i horisonten
som solnedgången tar med sig ner.
Ett tidigare liv kommer ikapp en,
är de dags att falla tillbaka i gamla vanor eller går de att skaffa nya.
är de dags att falla tillbaka i gamla vanor eller går de att skaffa nya.
Kan man ändra hur man en gång varit, hur folk ser på en.
Kan man ändra ett beetende som sitter så djupt.
Kan man ändra ett beetende som sitter så djupt.
Livet.. ja juste..
Ångesten och rädslan för ensamheten som alltid kom krypandes dagen efter,
den andra dagen som man inte ens tänkt på den första dagen.
Ångesten och rädslan för ensamheten som alltid kom krypandes dagen efter,
den andra dagen som man inte ens tänkt på den första dagen.
Alla dåliga val man gjort den första dagen
för att inte ens tänka på vad man var tvungen att stå för dag nummer två.
för att inte ens tänka på vad man var tvungen att stå för dag nummer två.
Skeletten i garderoben var de ja, som man aldrig rensar, som bara växer sig större,
skeletten som förr eller senare kommer tillbaka och hemsöker dig.
När verkligheten slår dig i ansiktet.
skeletten som förr eller senare kommer tillbaka och hemsöker dig.
När verkligheten slår dig i ansiktet.
Förändringar, vändningar, ingentinget, skeletten..
En trasig själs vardag, ärr som brister och blöder igen,
när man tafatt försöker tejpa ihop, hålla ihop sigsjälv.
när man tafatt försöker tejpa ihop, hålla ihop sigsjälv.
Som att springa ifrån sanningen, hoppas att den inte kommer ikapp.
För jag kommer springa tills de tar stopp.
Ctrl Alt Delete
I all smärta har man byggt upp en mur,
en mur så hög att man själv inte kan klättra över den.
Och nånstans har man lurat sig själv att allt är bra,
att man står med fötterna på jorden och ler mot världen.
att man står med fötterna på jorden och ler mot världen.
Men sen nånstans på vägen så kommer smällen,
smällen som kastar oss ner mot marken igen.
Får oss att inse att spökena är kvar, demonerna som jagar oss i våra mörkaste tankar.
smällen som kastar oss ner mot marken igen.
Får oss att inse att spökena är kvar, demonerna som jagar oss i våra mörkaste tankar.
Ett försök att radera de förflutna fick vår stadiga mur att gunga,
demonerna började löpa amok och lådan som man stängt öppnades med mängder av tårar.
demonerna började löpa amok och lådan som man stängt öppnades med mängder av tårar.
Tårar från inte bara en incident, utan tre..
Minnen och smärta som man trodde man hade handskats med förut återupplivas,
och en procedur av nån typ av läkning börjar.
Minnen och smärta som man trodde man hade handskats med förut återupplivas,
och en procedur av nån typ av läkning börjar.
Att stirra sig blind på en markering som raderar de förflutna med ett minne i taget,
styrkan man måste finna för att godkänna borttagandet one by one...
styrkan man måste finna för att godkänna borttagandet one by one...
Vart hittar man styrkan att pussla ihop sitt liv igen,
vart hittar man tålamodet att lugna alla demoner.
vart hittar man tålamodet att lugna alla demoner.
Hur raderar man en del utav sitt liv utan att radera en del utav sigsjälv..?
Minnesbilder spolas förbi i ens huvud, små glimtar bara,
men tillräckligt stora för att rubba den verklighet man försöker återuppbygga.
Små droppar utav sorg pressar bakom ögonlocken,
varje droppe som lyckas ta sig ut är som ett knivhugg i bröstet.
För alla har vi känt smärta av någon sort, och alla har vi försökt läka på vårt eget vis.
men tillräckligt stora för att rubba den verklighet man försöker återuppbygga.
Små droppar utav sorg pressar bakom ögonlocken,
varje droppe som lyckas ta sig ut är som ett knivhugg i bröstet.
För alla har vi känt smärta av någon sort, och alla har vi försökt läka på vårt eget vis.
Men när man inte vet hur man gör,
när man inte vet vart man ska börja, i vilken ände?
när man inte vet vart man ska börja, i vilken ände?
När man inte vet hur man stänger Pandoras ask.
När man nånstans känner sig orkeslös, likgiltig, hoppas att de löser sig av sigsjälv.
Och man hoppas att huvudet kan gå in i någon sorts autopilot eller omformatering.
När man nånstans känner sig orkeslös, likgiltig, hoppas att de löser sig av sigsjälv.
Och man hoppas att huvudet kan gå in i någon sorts autopilot eller omformatering.
Hur gör man?!
Huvudet skriker, kroppen skriker, en vandrande tickande bomb.
Nånstans vill man tro att själen går in i självläkning, varesig du vill eller ej.
Som när man skär sig på en kniv, de blöder, men kroppen tar tag i de,
å förhoppningsvis slipper du infektion & de är läkt inom en vecka.
Tänk om de var så enkelt att läka känslor,
man bara satte ett plåster och så var de fixat.
å förhoppningsvis slipper du infektion & de är läkt inom en vecka.
Tänk om de var så enkelt att läka känslor,
man bara satte ett plåster och så var de fixat.
Men under årens lopp har de lagats med allt som går..
Ärren sitter djupt och kommer för alltid göra de, nya ärr kommer,
medans gamla ärr försvagas,
men nya som gamla så kommer dem alltid kännas, göra sig påminda.
Ärren sitter djupt och kommer för alltid göra de, nya ärr kommer,
medans gamla ärr försvagas,
men nya som gamla så kommer dem alltid kännas, göra sig påminda.
En dag kanske man ser tillbaka utan att känna nån smärta,
en dag kanske man kan prata om minnena utan att spökena får ny näring.
En dag kanske man har lyckats läka.
en dag kanske man kan prata om minnena utan att spökena får ny näring.
En dag kanske man har lyckats läka.
emptiness
Ett mörker kryper och tar över varenda millimeter av kroppen,
sprider sig som en plågsam sjukdom.
sprider sig som en plågsam sjukdom.
De är svårt att andas, att gå, att skratta, att fungera, ja de är svårt att leva.
De gör så ont, går i en dimma som ett tomt skal,
ett skal som tidigare varit fyllt med så mkt kärlek.
ett skal som tidigare varit fyllt med så mkt kärlek.
Händerna skakar, en klump i bröstet, går inte att hålla dessa tårar borta.
Dom rinner tills kinderna svider, men sen en tomhet,
en tomhet så påtaglig att den skulle få vem som helst att svikta.
en tomhet så påtaglig att den skulle få vem som helst att svikta.
Ett mående man inte skulle önska sin värsta fiende,
för de är lättare att hantera en känsla än tomhet.
för de är lättare att hantera en känsla än tomhet.
En bubbla fylld med dimma, ingen sikt, inga tårar, ingenting...
En kropp som inte längre lyssnar,
en kropp som endast krigar för överlevnad medans själen sakta fräts bort
en kropp som endast krigar för överlevnad medans själen sakta fräts bort
Dancing demons
Så många år, så många tårar, så många skratt, så många tankar...
Förstör huvudet på så många sätt, en besatthet..
Känslan av hopplöshet, all tid som spillts.
Förstör huvudet på så många sätt, en besatthet..
Känslan av hopplöshet, all tid som spillts.
Många år som passerat utan kontakt,
för att av ett kort ögonblick, en glimt, en snabb beröring,
krossa år av bearbetning, krossa en verklighet.
för att av ett kort ögonblick, en glimt, en snabb beröring,
krossa år av bearbetning, krossa en verklighet.
De har övergått i nånting som inte går att översätta med ord,
nånting som fräter inombords.
nånting som fräter inombords.
You never forget the first love..
En gnagande känsla, frustration bortom de normala,
frustration över att huvudet inte lyder, att tankarna aldrig vilar.
frustration över att huvudet inte lyder, att tankarna aldrig vilar.
Synfältet är sen länge förstört, en tät dimma, ingen sikt, cirkulerar i blindo..
Plågeri för själen, långsamt dras ner, så många år, varför försvinner inte känslan.
Bränner som en tagg, cirkulerande i blodomloppet, finns inget slut, runt runt runt...
Bränner som en tagg, cirkulerande i blodomloppet, finns inget slut, runt runt runt...
De är nattens skuggor som får orden att flöda & tankarna att löpa amok,
kanske sömnbristen inpå småtimmarna som skapar demonerna,
demonerna som dansar i de undermedvetna.
Hjärtat pumpar, men för vem? För bilden som skapats i fantasierna?
För skapelsen demonerna vägrar glömma?
Slits mellan dröm och verklighet, men vad är verklighet,
är minnena bara en illusion, är verkligheten en dröm?
För skapelsen demonerna vägrar glömma?
Slits mellan dröm och verklighet, men vad är verklighet,
är minnena bara en illusion, är verkligheten en dröm?
Headwind do not last forever
Han blir alltid förlåten, en svaghet,
som inte finns för någon annan.
som inte finns för någon annan.
Tio år har vi krigat med avståndet, men de blir inte kortare,
de blir inte lättare..
de blir inte lättare..
Alltid finns han där i de undermedvetna, tagit upp ett rum i hjärtat,
inget korttidsboende...
inget korttidsboende...
Ständigt sätts de käppar i hjulet, som att ödet inte vill oss väl,
som att ödet vill stoppa oss från att vara tillsammans.
Borde vi ge upp, borde vi lyssna till dessa tecken som skiljer oss åt?
som att ödet vill stoppa oss från att vara tillsammans.
Borde vi ge upp, borde vi lyssna till dessa tecken som skiljer oss åt?
Eller borde vi fortsätta kämpa som vi gör, hoppas att vinden vänder,
för förr eller senare är turen med oss..!
för förr eller senare är turen med oss..!
Han kämpar emot känslorna, men utan resultat,
ingen av oss kan förstå kraften som skapades för tio år sedan.
ingen av oss kan förstå kraften som skapades för tio år sedan.
Ingen av oss visste hur mkt vi skulle komma att betyda för varandra..
Tårar har runnit från oss båda, gråtit sig till sömns..
Smärtan i bröstet av att höra hans sorg när han förlorat mig till någon annan,
smärtan över att vi inte kan förändra livet.
smärtan över att vi inte kan förändra livet.
Jag älskar denhär människan, för efter 10år kan jag säga de,
han betyder så oerhört mkt för mig.
han betyder så oerhört mkt för mig.
Livet har planer för oss åt olika håll just nu.
Ödet prövar oss om o om igen, men alltid hittar vi tillbaka,
alltid finns vi där för varandra.
alltid finns vi där för varandra.
Alltid spökar vi i varandras huvud..
Många säger att de är över, för många misstag,
för många förlåt, dags att ge upp..
för många förlåt, dags att ge upp..
Men även fast livet prövar oss så har de ändå gått 10år av vänskap & kärlek..
10 år som ingen kan ta ifrån oss,
10 år som vi inte bara kan kasta bort...
10 år som vi inte bara kan kasta bort...
Homeless
Var hos min farfar igår och nyheterna slogs på,
och dom pratade om ett boende för hemlösa i Helsingborg som nu ska stängas.
och dom pratade om ett boende för hemlösa i Helsingborg som nu ska stängas.
De fick min hjärna att gå på högvarv, min empati tog över.
Vissa av dem kommer inte klarar vintern, och jag funderade över,
vad krävs för att starta ett boende för hemlösa?
Började diskutera med min farfar hur man skulle kunna få hjälp med ett sånt uppdrag,
vilka sponsorer man skulle behöva.
För hur mkt jag än skulle vilja kunna göra de på egen hand så är de för stora pengar vi pratar om!
vad krävs för att starta ett boende för hemlösa?
Började diskutera med min farfar hur man skulle kunna få hjälp med ett sånt uppdrag,
vilka sponsorer man skulle behöva.
För hur mkt jag än skulle vilja kunna göra de på egen hand så är de för stora pengar vi pratar om!
Jag fick mig en tankeställare o har inte kunnat släppa denna fundering,
jag vill hjälpa, jag vill göra nånting bra.
jag vill hjälpa, jag vill göra nånting bra.
Bygga upp en förening som hjälper hemlösa, vuxna som barn.
För även om vi ser mellan fingrarna o vägrar inse att de är såhär världen ser ut
så måste väl någon stå upp för dom som inte har de lätt!
För även om vi ser mellan fingrarna o vägrar inse att de är såhär världen ser ut
så måste väl någon stå upp för dom som inte har de lätt!
Jag vet själv hur de är att leva i ovishet, att slussas mellan vänner, bo i andrahand,
jag vet hur bostadsbristen sakta tar luften ur en.
Men jag har iallafall tak över huvudet, dessa människor har inte de,
deras ovishet är om dom ska sova under bar himmel inatt eller inte.
Om dom ska lyckas få i sig lite mat idag eller inte..
Om dom överlever den kalla vinternatten eller ej...
jag vet hur bostadsbristen sakta tar luften ur en.
Men jag har iallafall tak över huvudet, dessa människor har inte de,
deras ovishet är om dom ska sova under bar himmel inatt eller inte.
Om dom ska lyckas få i sig lite mat idag eller inte..
Om dom överlever den kalla vinternatten eller ej...
Tanken gör mig sjukt nedstämd..
Och jag vet att bostadsbristen gör de svårt, jag vet att jag kanske är naiv,
men jag kan inte släppa detta ordentligt!
men jag kan inte släppa detta ordentligt!
Jag har egentligen ingen aning om hur jag skulle göra detta,
en stor lokal som man bygger om?
En gammal nerlagd herrgård?
Samtidigt som man behöver personal 24/7, mat, sängkläder,
extra kläder till dem som knappt har en tråd på kroppen,
hygienartiklar, möbler, osv, jag är fullt medveten om att listan är lång..
en stor lokal som man bygger om?
En gammal nerlagd herrgård?
Samtidigt som man behöver personal 24/7, mat, sängkläder,
extra kläder till dem som knappt har en tråd på kroppen,
hygienartiklar, möbler, osv, jag är fullt medveten om att listan är lång..
Men jag har på något sätt fastnat på detta,
o känner att de kanske är mitt mål, att hjälpa människor..
o känner att de kanske är mitt mål, att hjälpa människor..
the memories fades away
Påvägen förlorade jag ett gott skratt ,
påvägen förlorade jag en axel att gråta mot,
påvägen förlorade jag en bästa vän.
påvägen förlorade jag en axel att gråta mot,
påvägen förlorade jag en bästa vän.
Men under tiden hann jag också hitta flera goda skratt,
flera stöttepelare & flera bästa vänner.
flera stöttepelare & flera bästa vänner.
Idag orkar jag inte grubbla över det som varit,
jag kunde inte göra mer än vad jag gjort.
Jag kunde inte stoppa de som komma skall,
hur mkt jag än ville och försökte så gick de inte.
jag kunde inte göra mer än vad jag gjort.
Jag kunde inte stoppa de som komma skall,
hur mkt jag än ville och försökte så gick de inte.
Och jag har slutat gråta över spilld mjölk, clean it and move on.
The memories will stay with me forever, like pictures in my head.
But everyday it fades away, a little bit with time.
But everyday it fades away, a little bit with time.
powerless in a wave of words
När tårar inte går att stoppa, när frustrationen tar över.
När ilskan på sigsjälv är för stark.
När ilskan på sigsjälv är för stark.
När hatet tar över, när man känner sig maktlös.
Om dessa dagar bara kunde försvinna, utrotas!
När du kokar över inombords,
när väggen är läskigt inbjudande att slå nävarna i.
när väggen är läskigt inbjudande att slå nävarna i.
Om dessa känslor bara kunde flyga iväg i universum.
När minnen försvinner i en dimma,
när blackouten har gjort dig oförmögen att komma ihåg senaste timmen.
när blackouten har gjort dig oförmögen att komma ihåg senaste timmen.
När kinderna svider av bort-torkade tårar,
när hjärtat bultar fast de känns som att de ryckts ut från ditt bröst.
när hjärtat bultar fast de känns som att de ryckts ut från ditt bröst.
Om dessa svarta luckor bara kunde sopas under mattan.
När besvikelsen fräter sig in under muren,
när man släppt garden och tillåtit sigsjälv att våga känna.
när man släppt garden och tillåtit sigsjälv att våga känna.
Om dessa ord bara kunde vara en illusion.
words like poison
En rosa nyans skimrar över himlen, en tystnad fyller luften,
en känsla av svek sprider sig som gift genom ådrorna.
en känsla av svek sprider sig som gift genom ådrorna.
En tyngd har lagts över axlarna, en känsla av ensamhet.
Finns så mkt som sagts, så mkt som inte har sagts,
så mkt som har tagits förgivet.
Lögner sprider sig som en löpeld, inget som har sagts verkar ha haft nån mening,
ord som har förbrukats till onödigt bruk av lögner.
så mkt som har tagits förgivet.
Lögner sprider sig som en löpeld, inget som har sagts verkar ha haft nån mening,
ord som har förbrukats till onödigt bruk av lögner.
Släppa kontrollen och våga tro på en sanning, för att sen falla för en lögn.
Känslan av sårbarhet övergår snabbt till nånting svart,
nånting mörkt, ett hat, en insikt.
nånting mörkt, ett hat, en insikt.
Varningar har blinkat, pekpinnar har petats i ryggen,
men med ett fokus framåt har de ignorerats,
ännu en insikt, naiv...
men med ett fokus framåt har de ignorerats,
ännu en insikt, naiv...
Ett hål i självkänslan, ett hål i själen, ett hål fyllt med gift.
Ett stopp, men viljan att fortsätta, tunga steg för att försvinna bort,
för att läka, för att glömma, för att sluta hata.
för att läka, för att glömma, för att sluta hata.
Euphoria
Livet tar hastiga vändningar, ena dagen är aldrig den andra lik.
Solen skiner på den allt för blåa himlen, länge har vi levt i mörker,
men äntligen smeker solen våra bleka kroppar.
men äntligen smeker solen våra bleka kroppar.
Under året som gått har mycket förlorats, saker har gjorts som aldrig kan tas tillbaka,
val som kommer förfölja oss resten av våra liv.
En dag kanske vi får förklara våra val,
få en chans att bättra oss, en chans att göra allt ogjort.
val som kommer förfölja oss resten av våra liv.
En dag kanske vi får förklara våra val,
få en chans att bättra oss, en chans att göra allt ogjort.
Eller så kommer allt byggas på i vår garderob med skelett, växa sig större,
som en böld du aldrig kan göra dig av med.
Ånger är vår största fiende,
ångesten den skapar inuti våra huvuden, viljan att kunna ta tillbaka gärningar.
som en böld du aldrig kan göra dig av med.
Ånger är vår största fiende,
ångesten den skapar inuti våra huvuden, viljan att kunna ta tillbaka gärningar.
Saknaden efter en tid då allt var lättare, då ödet var din vän.
Livet ljusnar under korta stunder, korta stunder av lättnad & glädje,
för att hålla oss på fötter, hålla oss fokuserade.
för att hålla oss på fötter, hålla oss fokuserade.
För att sen få kämpa för att nå denna lilla stund av ljus igen,
all fokus läggs på att lyckas i livet, nå den ultimata euforian.
all fokus läggs på att lyckas i livet, nå den ultimata euforian.
Misslyckanden slår ner oss, kastar oss längre bort från vårt mål,
hamnar på ruta ett igen,
men stoltheten får en att fortsätta framåt i hopp om att finna rätt.
hamnar på ruta ett igen,
men stoltheten får en att fortsätta framåt i hopp om att finna rätt.
Hoppet är vår bästa vän men samtidigt vår fiende, får oss att hoppas,
och får oss att landa hårdare när vi faller.
och får oss att landa hårdare när vi faller.
Varje dag är en kamp mot klockan, tiden som går alldeles för fort.
Livet kommer ha prövningar, livet kommer göra dig besviken,
men glöm inte att de finns människor runt omkring dig som faktiskt bryr sig,
som ger dig de lilla ljus du behöver för att fortsätta framåt.
Livet kommer ha prövningar, livet kommer göra dig besviken,
men glöm inte att de finns människor runt omkring dig som faktiskt bryr sig,
som ger dig de lilla ljus du behöver för att fortsätta framåt.
En dag kommer du nå den ultimata lyckan,
kanske försvinner den lika fort som den kom,
kanske stannar den förevigt, men ge inte upp.
kanske försvinner den lika fort som den kom,
kanske stannar den förevigt, men ge inte upp.
a long road of memories
Minnen kommen alltid bestå,
men människorna som var med och skapade dom kommer o går.
men människorna som var med och skapade dom kommer o går.
Vilket resulterar i att goda minnen i slutändan kan skapa tårar o sorg på vägen.
Fina minnen som fått en att skratta,
nätter som spenderats med att återberätta dom är borta.
nätter som spenderats med att återberätta dom är borta.
Nu sväljer man en klump av gråt,
trycker undan minnen för att inte känna smärtan inombords.
trycker undan minnen för att inte känna smärtan inombords.
Fina minnen går till spillo, men hoppet återstår,
hoppet om att en dag få glädjerus av gamla händelser.
hoppet om att en dag få glädjerus av gamla händelser.
Låtar sprider en splittrad känsla i kroppen, glädje brottas med saknad,
saknad av de som varit, av personen som speglar sig i sinnet.
saknad av de som varit, av personen som speglar sig i sinnet.
Bilder förevigar ett ögonblick som aldrig kommer åter,
förevigar en sekund av lycka,
2000 bilder är 2000 sekunder
förevigar en sekund av lycka,
2000 bilder är 2000 sekunder
av olika känslor o minnen.
Saknad är en känsla som fräter sig långt in i själen,
som får en att undra hur ont de egentligen kan göra.
Misstro att man inte har styrkan att fortsätta gå,
en brännande tagg som simmar runt o ständigt ligger på lur.
en brännande tagg som simmar runt o ständigt ligger på lur.
back to reality
Bortom tid o rum, bortom Sthlm..
Här är tystnaden befriande, här är själen befriad, här finns ingen tid,
här finns ingen påtaglighet.
Ett lugn sprider sig i kroppen, ett lugn man glömt fanns, hjärnan lägger sig i standby,
avslappnad både fysiskt o psykiskt.
avslappnad både fysiskt o psykiskt.
Svävar på ett moln, förtränger verkligheten, förtränger att allt inte kan vara föralltid.
Tillbaka i stressen o tumult, går i en bubbla, tårar pressar bakom ögonlocken.
En klump i magen, sväljer gråten om o om igen, trycker tillbaka allt.
Dags att slåpå hjärnan igen, sätta på skygglappar..
Tillbaka till den bittra verkligheten.
En klump i magen, sväljer gråten om o om igen, trycker tillbaka allt.
Dags att slåpå hjärnan igen, sätta på skygglappar..
Tillbaka till den bittra verkligheten.
Seven Days
En känsla som rinner genom hela kroppen,
en tanke som tar över hela huvudet.
Ett mående som ingen kan förstå.
Ett mående som ingen kan förstå.
Känslor som kommer tillbaka, känslor som försvinner,
nya funderingar som tar plats i en ny era.
De nya året ska ge förnyelse, men de nya året tog med sig lite av de antika,
invigde året med nått gammalt, nu behövs nånting blått o nånting nytt...
7dagar har gått av 2014, tårar har redan runnit,
skratt har redan förbrukats..
Irritation har redan uppstått,
Irritation har redan uppstått,
ångest har gått hand i hand med förnekelse..
7 dagar ..
7 dagar ..
Asken öppnades när de nya året tog fart, stäng töm o glöm, bränn den!
De finns inget att hämta i de förflutna, så sluta gräv,
De finns inget att hämta i de förflutna, så sluta gräv,
släpp de som hålls i händerna o se framåt.
beauty in all forms, part 2
Idag tänker jag fördjupa mig i den stora frågan gällande vikten i detta samhälle!
Tänker börja med att tillägga att jag är inte den som är den,
jag attraheras av muskler PUNKT
jag attraheras av muskler PUNKT
Men detta jidder om hur man ska se ut,
hur samhället har förvridit va som är rätt & fel.
hur samhället har förvridit va som är rätt & fel.
Varför är de tabu o ha fett på kroppen,
varför är de äckligt när en rund tjej går i en klänning o visar benen,
varför är de helt okej att en smal tjej går halvnaken o blottar sig,
men inte okej åt andra hållet.
varför är de äckligt när en rund tjej går i en klänning o visar benen,
varför är de helt okej att en smal tjej går halvnaken o blottar sig,
men inte okej åt andra hållet.
Kurvor är en fin sak, en kropp vi borde uppskatta mer än va vi gör,
men varför uppskattar vi inte kurvorna till fullo?
men varför uppskattar vi inte kurvorna till fullo?
Jo för att i varje fönster vi går förbi så står skyltdockorna o slår oss i ansiktet,
skyltdockorna har gjorts med revben/höftben synliga
o de är så man ska se ut för att kunna köpa dessa kläder.
skyltdockorna har gjorts med revben/höftben synliga
o de är så man ska se ut för att kunna köpa dessa kläder.
Barn tror att idealet är smal, Sjöjungfrun är smal o sjöhäxan är tjock..
På senaste har jag fått mkt kritik över hur jag ser ut
vilket gör att jag vill ta upp denhär frågan.
vilket gör att jag vill ta upp denhär frågan.
Fick höra av en kille jag träffade att:
Han: Du är mkt större än va jag föreställt mig i mitt huvud..
Jag vet inte va folk tror när man säger kurvor,
får ni upp Jennifer Lopez & Beyoncé i huvudet?
Pinnsmal midja o värsta rumpan, nej så ser inte folk ut (oftast) .
Man har oftast lite hull överallt, inte bara på ett ställe.
Just när jag fick detta slängt i ansiktet så ville jag bara bitchslapa honom,
va ger honom rätten att kritisera mig, vett o etikett, håll käft!
Han: Du är mkt större än va jag föreställt mig i mitt huvud..
Jag vet inte va folk tror när man säger kurvor,
får ni upp Jennifer Lopez & Beyoncé i huvudet?
Pinnsmal midja o värsta rumpan, nej så ser inte folk ut (oftast) .
Man har oftast lite hull överallt, inte bara på ett ställe.
Just när jag fick detta slängt i ansiktet så ville jag bara bitchslapa honom,
va ger honom rätten att kritisera mig, vett o etikett, håll käft!
Bara några dagar senare så frågade jag en vän om han kände några killar,
Han: Ja men dom gillar tjejer som Elin.
Jag: jaha, vem är Elin och vad är så speciellt med henne?
Han: Hon är smal..
Han: Ja men dom gillar tjejer som Elin.
Jag: jaha, vem är Elin och vad är så speciellt med henne?
Han: Hon är smal..
No offense, man får attraheras av va man vill,
men när vart de okej att säga såna saker?
När vart de okej att trycka ner en annan människa för hur personen i fråga ser ut?
men när vart de okej att säga såna saker?
När vart de okej att trycka ner en annan människa för hur personen i fråga ser ut?
Jag har tröttnat på att folk är så trångsynta,
trött på att vi människor är så snabba med att döma så fort nån inte ser ut som alla andra.
Egentligen har de bara med ovisshet att göra.
trött på att vi människor är så snabba med att döma så fort nån inte ser ut som alla andra.
Egentligen har de bara med ovisshet att göra.
När man jobbar som personligassistent som jag gör så ser man de glasklart,
det folk är osäkra på är lättare att hysa agg mot.
det folk är osäkra på är lättare att hysa agg mot.
Jag vill inte hysa agg mot någon av dessa personer jag nämnt,
jag tycker bara att man borde tänka sig för va man kläcker ur sig,
man borde vara försiktigare med hur man talar till människor,
för folk tar illa upp, alla har vi känslor som blir sårade.
Och de gör ondast när folk kritiserar vårt utseende,
de är tuffast att läka dom såren.
jag tycker bara att man borde tänka sig för va man kläcker ur sig,
man borde vara försiktigare med hur man talar till människor,
för folk tar illa upp, alla har vi känslor som blir sårade.
Och de gör ondast när folk kritiserar vårt utseende,
de är tuffast att läka dom såren.
Alla ser vi olika ut,
och jag tycker inte någon är mindre värd bara för att man har några extra kilon.
och jag tycker inte någon är mindre värd bara för att man har några extra kilon.
Vi borde uppskatta att vi lever,
sen när vart vi så elaka mot varandra..?
sen när vart vi så elaka mot varandra..?
Vikten är aldrig ett problem sålänge du mår bra!
chickenrace with love
Kärlek, ett ord som får hela kroppen att stänga av.
Ett ord som skapar ryckningar på axlarna, framkallar ett nonchalant svar.
Man vill så gärna hålla fast vid hoppet, men nånting har stängts av,
istället väljer man vägar som man vet skadar en.
istället väljer man vägar som man vet skadar en.
Allt för att slippa tänka, slippa fundera, slippa få frågan.
Få folk att tro att man vill leva såhär, vill vara ensam, men inombords skriker man,
skriker högt i mörkret, men ingen hör, ingen hör en ensam persons skrik på hjälp.
skriker högt i mörkret, men ingen hör, ingen hör en ensam persons skrik på hjälp.
Orden ger rysningar längs med hela kroppen,
kärleken runt omkring får en att tappa andan,
får en att undra om de ens finns på riktigt.
får en att undra om de ens finns på riktigt.
För att slippa tankarna som äter sig in i själen så gör man en u-sväng,
man gör saker i ren trots, gör saker man senare vet är fel,
chickenrace med kärleken, kärleken förlorar,
smakar de bra i munnen av att vinna?
man gör saker i ren trots, gör saker man senare vet är fel,
chickenrace med kärleken, kärleken förlorar,
smakar de bra i munnen av att vinna?
Nej smaken är besk, smakar inte så gott som man vill att den ska göra,
får en att tappa fokus igen.
får en att tappa fokus igen.
Vinsten borde skapa tillfredställelse istället för fler frågor,
stegen därifrån är tunga, lyckoruset som kom i vinstenshetta är sen länge borta.
Frågor går istället om varandra i en intensiv kurragömma-lek,
känner att man utnyttjat nått vackert, förstört nått fint.
stegen därifrån är tunga, lyckoruset som kom i vinstenshetta är sen länge borta.
Frågor går istället om varandra i en intensiv kurragömma-lek,
känner att man utnyttjat nått vackert, förstört nått fint.
Varför vill man ens utmana kärleken,
varför vill man vinna över den för att bevisa livets bittra sanning.
varför vill man vinna över den för att bevisa livets bittra sanning.
Vart kommer behovet ifrån att ifrågasätta och förstöra,
vad får dig att tro att du har rätten till de....?
vad får dig att tro att du har rätten till de....?
One act that never can be undone
Söndagsångesten kryper sig närmre, försöker döda alla tankar som snurrar runt,
förtränga mina kanske mindre bra val.
Men vem försöker jag lura, förtränga går inte när fakta slår mig hårt i ansiktet,
Men vem försöker jag lura, förtränga går inte när fakta slår mig hårt i ansiktet,
minnen går inte att sudda ut, gjorda val går inte att göra ogjorda.
Vem försöker jag lura, mina handlingar tog mig hit,
fast jag knappt vet hur de gick till.
Allt gick så fort, va hände, varför hände de, hur hände de..
Snurr snurr snurr...
Bilder susar förbi i huvudet som i ett bildspel,
vill dunka huvudet i väggen, försvinn!
En film på repeat, en handling, en film, tusen bilder..
Ånger? både och kanske,
hamnar i situationer jag inte kan kontrollera o väljer "fel"..
Samtidigt som saknade av en vän ständigt gör sig påmind,
när jag är som svagast vill jag bara lyfta luren,
höra hennes värmande ord. Men hur hamnade vi här,
hur hamnade vi utanför varandras bubblor.
Varför trycker inte mina fingrar på "ring"
nu när jag verkligen kan behöva hennes ord.
Jag förbannar min förmåga att fånga människor,
min förmåga att göra mig hörd o sedd.
För de är den förmågan som sätter mig i dessa situationer,
förbannar min gåva till talet,
hur jag kan fånga en hel skara människor med ord.
För uppmärksamheten gör mig blind,
gör mig oförsiktig, gör mig klumpig..
Och utan att förstå så trampar jag ner i diket,
hamnar vid sidan av vägen...
En handling, en situation,
ETT val som jag aldrig kan ta tillbaka varesig jag vill eller ej,,,,
