Explosive
Ett rum som fylls med energier,
energier som väcker varenda sinne.
När huvudet inte lyder längre
och kroppen lever sitt egna liv.
När impulser styr vad som komma skall.
Atmosfären förändras,
en förvirrad känsla skapar en dimma framför ögonen.
Viskningar fyllda med sprängmedel,
redo att explodera.
Ett svart hål av ovishet börjar öppna sig,
eller är de kanske en ny stig som uppenbarar sig.
Känslor som gör de svårt att fokusera,
svårt att hålla sig kvar i denna verklighet.
Kan inte längre styra sinnena,
har tappat kontrollen,
rör mig mot okänd mark.
Ghosts from the past
Skuggor som fladdrar i ljuset
Skuggor som följer dig vart du än går, dygnet runt.
För allting kastar en skugga längs med marken,
alla har vi en skugga som slaviskt följer oss.
Trots att mörkret känns kolsvart,
så syns en svag skugga från månens ljus.
En trasig själ som söker sig fram på fel sätt,
som söker bland gamla skuggor i ens liv..
Ett sökande som sakta tar sönder dig,
ett sökande bland mörkret i ditt förflutna.
Är man en sämre människa för att man hanterar vissa saker annorlunda,
på sitt sätt?
Eller för att man egentligen inte hanterar de alls,
man bara kör vidare utan mål.
Hur mkt kan man egentligen gräva ner innan de kommer ikapp,
innan skuggorna hittar sig tillbaka.
En skugga som ständigt följer dig räcker,
men när de förflutnas spöken hittar dig igen.
När du inte kan gömma dig längre,
när du inte kan stänga den nu överfulla asken..
En liten lykta med ett svagt sken,
ett sken som håller vägen upplyst.
För trots spöken & skuggor så kämpar man sig ändå framåt,
om man så ska behöva krypa.
För de förflutna kommer alltid finnas där,
man måste bara lära sig att söka sig till ljuset och inte till mörkret.
man måste bara lära sig att söka sig till ljuset och inte till mörkret.
white walls
Ett mörkt rum med vita väggar..
Ensamheten blir påtaglig, och tankarna vägrar lämna en ifred.
Rädslan för mörkret, rädslan för ensamheten, rädslan för framtiden.
Tankar som förpestar sinnet, väcker känslor man inte vill ta del av.
De finns en sån djup oro rotad i själen sen barnsben,
rädslan att bli lämnad, att föralltid vara ensam.
rädslan att bli lämnad, att föralltid vara ensam.
För alla lämnar en förr eller senare, ensam är stark?
Känns som huvudet ska sprängas, vill inte, vill inte, vill inte,
försöker återfå kontrollen.
försöker återfå kontrollen.
Oro som gjort att man är den man är idag.
Konstant sökande efter en ljuspunkt, nått som får en att le.
Men mörkret kommer alltid ikapp, för ensamheten är större, starkare.
Ångesten som kryper sig på när man känner sig ensamast i hela världen.
Finns de någon som hör? Någon som ser mig?
När man ifrågasätter sigsjälv, hur man har blivit,
varför man är på ett visst sätt,
varför de ibland känns som att man tar sönder allt man tar i.
Fast man med alla medel försöker vara försiktig.
varför man är på ett visst sätt,
varför de ibland känns som att man tar sönder allt man tar i.
Fast man med alla medel försöker vara försiktig.
Håller man en duva för hårt så kväver man den,
kanske är de så med människor också.
kanske är de så med människor också.
Kanske är ens personlighet för påtaglig,
kanske är rädslan så stark att den går ut över alla.
kanske är rädslan så stark att den går ut över alla.
Alla år som liten när man bara ville bli accepterad, älskad.
Men istället vart sårad, ledsen, nertryckt....
Nertryckt så långt att man började ifrågasätta sigsjälv, sin existens.
Åren som alltid kommer sitta djupt, som kommer göra sig hörda än idag.
När man återigen ifrågasätter sigsjälv,
ifrågasätter varför man är så rädd för ensamheten,
varför man så gärna bara vill bli älskad, accepterad.
ifrågasätter varför man är så rädd för ensamheten,
varför man så gärna bara vill bli älskad, accepterad.
Åren går och såren läker men allting sätter sina spår,
varesig man vill eller ej.
varesig man vill eller ej.
Ett mörkt rum med vita väggar, ett ljust rum med svarta väggar.
feeling alive
En klarblå himmel, fåglar som leker i den visslande vinden.
Efterlängtade solstrålar som värmer våra allt för kalla kroppar.
De mörker som hängt över oss börjar dra sig tillbaka,
kroppen känns lättare, som att man är gjord av papper,
svävar med vinden, med fåglarna.
kroppen känns lättare, som att man är gjord av papper,
svävar med vinden, med fåglarna.
Varenda centimeter av kroppen känns levande,
återföds vi så som naturen när våren kommer.
återföds vi så som naturen när våren kommer.
Vaknar vi från en lång dvala,
för de känns som att man gått i en dimma.
för de känns som att man gått i en dimma.
Men nu är allt så glasklart,
andas in alla olika dofter som cirkulerar framför mig.
andas in alla olika dofter som cirkulerar framför mig.
En gnista som så länge varit död, lyser nu starkare än någonsin.
En hunger till att utforska livet växer,
när skrattet sipprar ut lika enkelt som ett andetag.
när skrattet sipprar ut lika enkelt som ett andetag.
Glimten i ögonen speglas innanför hornhinnan,
och livet känns välkomnande.
och livet känns välkomnande.
Slowly
En strimla ljus, som en ljuv smekning över hela kroppen.
Får varje hårstrå att resa sig och huden på ens armar att knottra.
Tiden i mörkret har gjort en kall, huden är blek och skör,
men dessa små ljusceller som smyger sig fram läker försiktigt ärren.
Smärtan man trodde skulle bestå i all evighet börjar sakta sakta försvinna..
En stråle ljus och demonerna dämpas, när man återigen börjar höra sina egna tankar.
När huvudet sakta lyder ens kommandon, kroppen lyder,
inte bara ett tomt skal som vandrar i mörkret.
Fylls med välbehag, en rysning genom hela kroppen,
långsamt börjar själen återta sin plats.
Och färger börjar dansa framför ögonen.
