One act that never can be undone
Söndagsångesten kryper sig närmre, försöker döda alla tankar som snurrar runt,
förtränga mina kanske mindre bra val.
Men vem försöker jag lura, förtränga går inte när fakta slår mig hårt i ansiktet,
Men vem försöker jag lura, förtränga går inte när fakta slår mig hårt i ansiktet,
minnen går inte att sudda ut, gjorda val går inte att göra ogjorda.
Vem försöker jag lura, mina handlingar tog mig hit,
fast jag knappt vet hur de gick till.
Allt gick så fort, va hände, varför hände de, hur hände de..
Snurr snurr snurr...
Bilder susar förbi i huvudet som i ett bildspel,
vill dunka huvudet i väggen, försvinn!
En film på repeat, en handling, en film, tusen bilder..
Ånger? både och kanske,
hamnar i situationer jag inte kan kontrollera o väljer "fel"..
Samtidigt som saknade av en vän ständigt gör sig påmind,
när jag är som svagast vill jag bara lyfta luren,
höra hennes värmande ord. Men hur hamnade vi här,
hur hamnade vi utanför varandras bubblor.
Varför trycker inte mina fingrar på "ring"
nu när jag verkligen kan behöva hennes ord.
Jag förbannar min förmåga att fånga människor,
min förmåga att göra mig hörd o sedd.
För de är den förmågan som sätter mig i dessa situationer,
förbannar min gåva till talet,
hur jag kan fånga en hel skara människor med ord.
För uppmärksamheten gör mig blind,
gör mig oförsiktig, gör mig klumpig..
Och utan att förstå så trampar jag ner i diket,
hamnar vid sidan av vägen...
En handling, en situation,
ETT val som jag aldrig kan ta tillbaka varesig jag vill eller ej,,,,
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
