Headwind do not last forever
Han blir alltid förlåten, en svaghet,
som inte finns för någon annan.
som inte finns för någon annan.
Tio år har vi krigat med avståndet, men de blir inte kortare,
de blir inte lättare..
de blir inte lättare..
Alltid finns han där i de undermedvetna, tagit upp ett rum i hjärtat,
inget korttidsboende...
inget korttidsboende...
Ständigt sätts de käppar i hjulet, som att ödet inte vill oss väl,
som att ödet vill stoppa oss från att vara tillsammans.
Borde vi ge upp, borde vi lyssna till dessa tecken som skiljer oss åt?
som att ödet vill stoppa oss från att vara tillsammans.
Borde vi ge upp, borde vi lyssna till dessa tecken som skiljer oss åt?
Eller borde vi fortsätta kämpa som vi gör, hoppas att vinden vänder,
för förr eller senare är turen med oss..!
för förr eller senare är turen med oss..!
Han kämpar emot känslorna, men utan resultat,
ingen av oss kan förstå kraften som skapades för tio år sedan.
ingen av oss kan förstå kraften som skapades för tio år sedan.
Ingen av oss visste hur mkt vi skulle komma att betyda för varandra..
Tårar har runnit från oss båda, gråtit sig till sömns..
Smärtan i bröstet av att höra hans sorg när han förlorat mig till någon annan,
smärtan över att vi inte kan förändra livet.
smärtan över att vi inte kan förändra livet.
Jag älskar denhär människan, för efter 10år kan jag säga de,
han betyder så oerhört mkt för mig.
han betyder så oerhört mkt för mig.
Livet har planer för oss åt olika håll just nu.
Ödet prövar oss om o om igen, men alltid hittar vi tillbaka,
alltid finns vi där för varandra.
alltid finns vi där för varandra.
Alltid spökar vi i varandras huvud..
Många säger att de är över, för många misstag,
för många förlåt, dags att ge upp..
för många förlåt, dags att ge upp..
Men även fast livet prövar oss så har de ändå gått 10år av vänskap & kärlek..
10 år som ingen kan ta ifrån oss,
10 år som vi inte bara kan kasta bort...
10 år som vi inte bara kan kasta bort...
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
