chickenrace with love

Kärlek, ett ord som får hela kroppen att stänga av.
Ett ord som skapar ryckningar på axlarna, framkallar ett nonchalant svar.
Man vill så gärna hålla fast vid hoppet, men nånting har stängts av,
istället väljer man vägar som man vet skadar en.
Allt för att slippa tänka, slippa fundera, slippa få frågan.
Få folk att tro att man vill leva såhär, vill vara ensam, men inombords skriker man,
skriker högt i mörkret, men ingen hör, ingen hör en ensam persons skrik på hjälp. 
 
Orden ger rysningar längs med hela kroppen,
kärleken runt omkring får en att tappa andan,
får en att undra om de ens finns på riktigt.
För att slippa tankarna som äter sig in i själen så gör man en u-sväng,
man gör saker i ren trots, gör saker man senare vet är fel,
chickenrace med kärleken, kärleken förlorar,
smakar de bra i munnen av att vinna?
 
Nej smaken är besk, smakar inte så gott som man vill att den ska göra,
får en att tappa fokus igen.
Vinsten borde skapa tillfredställelse istället för fler frågor,
stegen därifrån är tunga, lyckoruset som kom i vinstenshetta är sen länge borta.
Frågor går istället om varandra i en intensiv kurragömma-lek,
känner att man utnyttjat nått vackert, förstört nått fint.
 
Varför vill man ens utmana kärleken,
varför vill man vinna över den för att bevisa livets bittra sanning.
Vart kommer behovet ifrån att ifrågasätta och förstöra,
vad får dig att tro att du har rätten till de....?
 
 

Kommentera här och gör mig glad

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0