crawlingback

Bubblan sprack, dom ögonen fick mig att slängas ner på jorden igen med en jävla fart. De va som ett slag i ansiktet, dessa vackra ögon fick mig att vakna och komma ihåg att allt faktiskt fanns kvar. Jag har svävat i min bubbla i min egna värld och låtsats som att de aldrig skett. Men jag vaknade lika snabbt som när man får en hink iskallt vatten på sig. Jag satt där och förstog att de kommer ta ett tag, de går inte bara över på en sekund, de va tungt och varje rörelse som gjordes fick hela min kropp att skaka. Beröringen från benet fick hela magen att vändas upp och ner och hjärtinfarkten va nära.

Ögonen ställde fråga efter fråga, men även om jag svarade ärligt så tittade dom djupt in i min själ och sökte efter sanningen. Om jag verkligen mådde bra eller om de va nått annat som tyngde mig, och hittade dom nått så frågade dom igen.  Dom ögonen har en sån inverkan på mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen, sitter och känner att nervositets skakningarna i benen börjar göra sig hörda. Nån har knytit en knut runt min macksäck och gett mitt hjärta speed.

Min ögon  svackar fram och tillbaka , kan inte fästa blicken nånstans, vet inte vart jag ska titta. Min blick söker sig ut genom fönstret, då möts den av "ögonen" i den mörka fönster rutan. Ser lampor flacka förbi i den snabba farten - va ska jag ta mig till vill bara resa mig och springa, springa bort- Min bubbla som jag så snyggt och prydligt byggt upp va nu helt trasig, försöker nu förbrillt att lappa ihop dom stora hålen. Dom stora hålen du orsakat. Med dina förbaskade ögon!
Våra ögon möttes och vi sa adjö, inte många ord behöver sägas, vi vet vart vi har varandra. Vi skills åt.
Mina steg blir tunga och allt jag ser är svart, vill bara försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Känner värmen stiga i halsen och de börjar bli svårt att svälja och inte minst att andas. Vad va detta jo, tårarna lurade bakom min ögon lock. Men jag har bestämt mig att inte fälla mer tårar, jag vägrar. Jag går känns som att jag aldrig kommer fram, allt omkring mig försvinner.

Folk rör sig förbi mig, rödljuset lyser starkt genom den röda gubben. Tar upp telefonen, den gälla tutande signalen får mitt huvud att dunka, svara svara svara !! Men jag hör ingen röst i andra änden, ensam går jag med ögonen fast klistrade i mitt minne. Men så svarar hon, en ängel som lyser och jag vaknar. Jag pratar , hon lyssnar och trycket bakom min ögonlock börjar släppa. Knuten i magen löses upp en aning och hjärtat börjar inta vanlig rytm. Jag kliver in genom dörren helt tom i kroppen tittar på tv men egentligen inte, har inte en aning om va de handlar om för min hjärna är nån annanstans.

Tar en cigg , stirrar rakt ut i de stora vita, och jag undrar varför dessa ögon har en sån inverkan på mig, varför jag låter dom ha en sån inverkan på mig. Vill bara att de ska sluta , sluta nu! Jag får inget svar på mina funderingar och tankar men jag vet att de kommer bli en lång vandring men jag ska lyckas. Du kommer alltid vara en stor del i den jag är idag, tack vare dig har jag vågat ta ett stort steg ut i livet. Tro de eller ej, men du är en vacker person och de kommer jag alltid tycka. Och dina ögon kommer alltid förbli en sannings brunn ..