De förflutna
Idag kom de förgågna ikapp mig, inget dåligt me de denna gång iallafall. Men de va nått gammalt som jag lagt bakom mig.
Har inte pratat me människan på över ett år, vi va vänner , kunde prata om de mesta me honom, han fanns där. Men sen dök nånting annat upp som ändrade de, vi fick inte tala me varandra längre, så vi tog bort varandra överallt. Jag blev såklart väldigt nere av detta, han va en fin kille. Men jag la de bakom mig, tänkte på honom då o då, när saker kom upp i samtal. Vid vissa platser kunde jag oxå påminnas om honom, men han var nu bara ett minne, en människa jag känt o tagit glädje av men som nu inte fanns i mitt liv längre.
Den här människan dök upp idag, från ingenstans skrev han, han hade tänkt på mig förra veckan o ville se om jag levde o mådde bra. De kändes bra att jag inte var bortglömd o att han som jag , tänkt på varandra. Jag va nått annorlunda sa han, jag glömmer dig inte. De kändes bra att prata me honom , prata om va som händer nu i hans o mitt liv. Många vänner som jag haft i början på gymnasiet vet precis vem denna människa är, namnet kanske inte sitter kvar i minnet på dom som förut, men säger jag namnet så vet dom precis. Jag sa hans namn till min mamma idag o min mamma är riktigt riktigt dålig på namn, men hon visste vem jag menade. De betyder att han va en vän förr en vän jag pratade om, som mina närmaste visste om. De kanske låter konstigt att han var min vän när vi faktiskt bara träffades en gång, men han fanns där på internet o på telefon. Han frågade alltid hur jag mådde på riktigt. Han frågade många ggr om jag skulle förja med på saker men mitt självförtroende då va inte på topp så jag sa alltid nej, vågade aldrig riktigt. Men vi visste vart vi hade varandra, nu har vi cirka fem år bakom oss, och vi får väl se nu när tiderna är annorlunda om vi kanske kan ta upp kontakten igen, de va juh ändå han som kontaktade mig nu.
Han va min Posti, o han är fortfarande Posti.
Har inte pratat me människan på över ett år, vi va vänner , kunde prata om de mesta me honom, han fanns där. Men sen dök nånting annat upp som ändrade de, vi fick inte tala me varandra längre, så vi tog bort varandra överallt. Jag blev såklart väldigt nere av detta, han va en fin kille. Men jag la de bakom mig, tänkte på honom då o då, när saker kom upp i samtal. Vid vissa platser kunde jag oxå påminnas om honom, men han var nu bara ett minne, en människa jag känt o tagit glädje av men som nu inte fanns i mitt liv längre.
Den här människan dök upp idag, från ingenstans skrev han, han hade tänkt på mig förra veckan o ville se om jag levde o mådde bra. De kändes bra att jag inte var bortglömd o att han som jag , tänkt på varandra. Jag va nått annorlunda sa han, jag glömmer dig inte. De kändes bra att prata me honom , prata om va som händer nu i hans o mitt liv. Många vänner som jag haft i början på gymnasiet vet precis vem denna människa är, namnet kanske inte sitter kvar i minnet på dom som förut, men säger jag namnet så vet dom precis. Jag sa hans namn till min mamma idag o min mamma är riktigt riktigt dålig på namn, men hon visste vem jag menade. De betyder att han va en vän förr en vän jag pratade om, som mina närmaste visste om. De kanske låter konstigt att han var min vän när vi faktiskt bara träffades en gång, men han fanns där på internet o på telefon. Han frågade alltid hur jag mådde på riktigt. Han frågade många ggr om jag skulle förja med på saker men mitt självförtroende då va inte på topp så jag sa alltid nej, vågade aldrig riktigt. Men vi visste vart vi hade varandra, nu har vi cirka fem år bakom oss, och vi får väl se nu när tiderna är annorlunda om vi kanske kan ta upp kontakten igen, de va juh ändå han som kontaktade mig nu.
Han va min Posti, o han är fortfarande Posti.
- See You In Heaven
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
