Vinter

I veckan när jag va ute o gick och förbannade mig över denna hemska snö så såg jag nåra barn. Dom var påpälsade ända upp till öronen och dom verkade inte känna av kylan överhuvudtaget. Dom sprang o kastade snö på varandra, slängde sig, rullade runt , skrattade och såg ut att ha så himla kul. Ett leende sprids över mitt ansikte när jag tittar på dom små liven. Här går jag o svär för mig själv när jag egentligen får skylla mig själv, hade jag klätt mig som barnen så hade jag oxå varit varm. Men med åren så kan du inte sätta på dig en overall? Jag kommer ihåg hur glad man blev när första snön föll, du sprang ut i hallen o satte på dig alla kläder du hittade o va ute o lekte till de blev mörkt.
När du kom in väntade mamma med varma torra kläder och ibland hade hon till och med gjort varm choklad. Livet lekte, man älskade snön.

Som dessa barn, dom va så lyckliga över detta års första riktiga snö. Men när jag tittade ut genom fönstret o såg allt de vita så fick man en klump i magen, för nu vet jag att långa förseningar för SL väntar och många halkolycker för min del och förfrysta fingrar. Snö är fint ja, på julafton & nyår men inte mer. Men när jag såg barnen så ville jag oxå bli liten igen, inte tänka på alla bekymmer som snö medför, bara vara glad åt den svenska vintern. Visst låter jag bitter men erkänn att ni alla hatar när ni står där på perrongen o de har gått 20 minuter o tåget har fortfarande inte kommit o de e -17 grader ute.. Och ni vet med säkerhet att ni kommer få stå där 20 minuter till, och ska dagen bli riktigt pissig ja då halkar ni påväg hem från tåget oxå.

See You Next Time



Kommentera här och gör mig glad

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0