Torka dina tårar vännen
De har varit mkt tårar i mitt liv dom senaste två veckorna..
Jah har gått ner mig totalt, kändes som att allt va lönlöst.. Jag skrev juh för nåra inlägg sen hur många tårar man ska behöva fälla för en enda person. Ja jisses alldeles för många tydligen.. Har varit helt förstörd, mina vänner har fått hålla mig för att jag ska orka stå.. Att en person omedvetet kan orsaka så mkt smärta, kändes som att nån grävt ut mitt hjärta med en sked samtidigt som att nån hade mig i ett strypgrepp...
Jag verkar ha en förmåga att dra till mig sån här skit, och de e inte bara hjärtat som fått sig en törn, psyket oxå. Eftersom allting va tvunget att hända samtidigt så blev allting större o tyngre att hantera för mig.. Jag e så glad att mina vänner finns där för mig, och jag är extra tacksam till dom som faktiskt fångade mig när jag föll. Dom som lyssnade när jag grät, torkade bort mina tårar och lät mitt huvudet vila mot deras bröst.. Helt galet tacksam, va skulle jag göra utan er..?
Just nu är jag i de förvirrade stadiet, knäna skakar, väljer att skydda mig själv genom att visa en fasad, en fasad mot dig. Jag måste läka mig själv o då kan jag inte blotta dom blödande såren, måste linda om dom o gömma dom för världen, låtsas som att såren inte fanns, även fast smärtan gör sig hörd.
Skrev oxå i förra inlägget att min mataptit blivit bättre, jag tar tillbaka de, de går upp o ner som en bergodalbana. Igår försökte "K" trycka i mig två cheesburgare, han lyckades med en, och medans jag åt den hade han fått i sig en hel ElMaco meny + chickenvings, och då va jag inte ens klar me min cheesburgare hehe. Cheesburgare nr2 gick inte, han fick äta upp den istället, jag kunde inte, mådde bara illa av tanken. Men bara för nån dag sen åt jag som vanligt, så de går i vågor samma som hur jag mår.
Men jag fick iallafall ett lyckligt besked idag, som fick mig att hoppa runt av lycka. Nu kan jag äntligen börja planera mitt liv, se framåt o de känns bra som fan.
See You Next Time
Jah har gått ner mig totalt, kändes som att allt va lönlöst.. Jag skrev juh för nåra inlägg sen hur många tårar man ska behöva fälla för en enda person. Ja jisses alldeles för många tydligen.. Har varit helt förstörd, mina vänner har fått hålla mig för att jag ska orka stå.. Att en person omedvetet kan orsaka så mkt smärta, kändes som att nån grävt ut mitt hjärta med en sked samtidigt som att nån hade mig i ett strypgrepp...
Jag verkar ha en förmåga att dra till mig sån här skit, och de e inte bara hjärtat som fått sig en törn, psyket oxå. Eftersom allting va tvunget att hända samtidigt så blev allting större o tyngre att hantera för mig.. Jag e så glad att mina vänner finns där för mig, och jag är extra tacksam till dom som faktiskt fångade mig när jag föll. Dom som lyssnade när jag grät, torkade bort mina tårar och lät mitt huvudet vila mot deras bröst.. Helt galet tacksam, va skulle jag göra utan er..?
Just nu är jag i de förvirrade stadiet, knäna skakar, väljer att skydda mig själv genom att visa en fasad, en fasad mot dig. Jag måste läka mig själv o då kan jag inte blotta dom blödande såren, måste linda om dom o gömma dom för världen, låtsas som att såren inte fanns, även fast smärtan gör sig hörd.
Skrev oxå i förra inlägget att min mataptit blivit bättre, jag tar tillbaka de, de går upp o ner som en bergodalbana. Igår försökte "K" trycka i mig två cheesburgare, han lyckades med en, och medans jag åt den hade han fått i sig en hel ElMaco meny + chickenvings, och då va jag inte ens klar me min cheesburgare hehe. Cheesburgare nr2 gick inte, han fick äta upp den istället, jag kunde inte, mådde bara illa av tanken. Men bara för nån dag sen åt jag som vanligt, så de går i vågor samma som hur jag mår.
Men jag fick iallafall ett lyckligt besked idag, som fick mig att hoppa runt av lycka. Nu kan jag äntligen börja planera mitt liv, se framåt o de känns bra som fan.
See You Next Time
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
