crawlingback

De börjar ljusna nu..

Dagarna börjar flyta samman, är de måndag eller söndag, lördag eller torsdag? Känns som alla dagar e söndagar för mig.. Men de blir de snart ändring på..

Jag har inte berättat så mkt om va som egentligen händer i mitt liv förutom att jag ständigt gråter, haha ursäktar för de...
Mkt av anledningen till att jag inte har berättat så mkt e för att de finns folk som läser som inte har ett piss smack o göra me mitt liv.. Men detta e en blogg o nu e jag redo att berätta lite va som kommer o går.

I November sa jag upp mig från mitt arbete, SST. Jag gick till jobbet en dag sa STOPP nu får de räcka så tog jag mitt pick o pack o gick. De va tufft som fan, jag trivdes me alla där men de va dags att tänka längre än så och göra de rätta! Och nu i efterhand ångrar jag de inte överhuvudtaget, de va rätt val.

På tisdag så börjar jag mitt nya jobb, som är så grymt nice, ingenting med försäljning att göra.. Och jag längtar som fan, jag fick juh reda på att jag fått jobbet redan för lite över två veckor sen, så de har varit en evig väntan på den första dagen på de nya jobbet. Men nu e de äntligen snart Tisdag och för en gångs skull så börjar jag se ljuset där borta. Jag kan börja planera sommarn, känna att pengarna räcker till.. Inte behöva vända på varenda krona och de är en börda som lyfts från mina axlar.

"K" har lite krokar ute ang lägenheter vilket jag e sjukt tacksam för.. Så de finns ännu hopp om att jag snart flyttar, Elin har oxå lite koll åt mig o då blir de isåfall Västerhaninge eller Brandbergen och i VH blir de isåfall nånstans på djurvägarna, men mig spelar de ingen roll bara jag kommer ifrån den här förbannade gården... De senaste "K" har fått nys om va en lägenhet i Sågen, vilket e nice. För jag trivs fortfarande här i "söderort".. Annars kanske jag tar över hans lägenhet i höst? Allt återstår o se...

Och ni får som sagt ursäkta mina gråt inlägg, de har bara varit sjukt tufft att leva i mina skor dom senaste två månaderna... De har varit både "kärleks" knas o familje knas på en o samma gång. Och de har tagit hårt på mig, men jag har murat upp min betong vägg o nu börjar jag bli mig själv igen, men vissa grejer gör mig fortfarande sårbar och mjuk.. Så jag har fortfarande lite kvar att läka, nåra sår i mitt hjärta som fortfarande inte är lagade och ibland så är de nån som hittar en nål o sticker lite fint i de blödande såret....

Jag ber om ursäkt till alla som jag har betätt mig illa mot, om de finns nåra, jag vet inte själv. Men Elin sa igår att jag är en riktig liten bitch när jag får chansen o hon har antagligen rätt, men för att skylla på nått så e de oftast för att skydda mig själv.. Jag e egentligen inte så stor o stark som många tror, att jag pallar allt, att jag e stål Milla. Jag e ganska trasig o soft, men för att skydda den lilla Milla som finns här inne så måste jag lägga på fasaden.

Jag skrev på facebook idag att om man har lyckats ta sig förbi min betong mur, ja då är man bra, riktigt bra... Och har man lyckats krossa mitt hjärta , ja då är man ännu bättre för de e inte alla som ens lyckas komma i närheten....

Men nog om detta, nu ska jag vänta på att min prinsessa Carolina kommer o dricker kaffe me mig!
See You Next Time

Jag älskar dig mitt hjärta! Och jag är glad att du äntligen börjat se ett ljus igen, min finaste ängel.