literally stumble my way through life

Jag hoppar på ett ben, försöker slå mig fram...
Ordagrant snubblar fram i livet..
Men jag försöker hålla huvudet högt, men ibland ser jag ner på mina fötter..
Glömmer att titta upp o snubbar igen..

Jag vet inte va livet har satt upp för planer för mig,
jag vet inte va livet vill åstakomma me min existens..
Känner mig otillräckligt många ggr, faktiskt nästan hela tiden..

Tiden räcker inte till, tiden rinner som sand mellan mina fingrar..
Ensam mot världen..? Verkligen inte, jag har världens bästa stöd,
men varför känner jag mig ändå ensammast i världen titt som tätt..

Jag går på isen, men värmen från våren har fått isen att smälta
och med skakiga ben försöker jag ta mig över,
men sprickorna under mina fötter blir bara fler o fler...
Väntar på fallet, kommer jag ta mig över
eller kommer jag falla halvvägs och kämpa mot kylan..

See You In Heaven

Kommentera här och gör mig glad

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0