crawlingback

Nu går de åt helvete, nu är allt helt fel.
Kan inte nånting bra bara falla från himlen.
Tanken slår mig att dra, lämna allt, sticka o vara borta ett tag.
Ordagrant rymma ifrån allt o hoppas på de bästa.
Lämna denna verklighet o skapa sig en ny.
Ta ett fett lån o skapa ett liv nån annanstans, ett nytt liv.
Glömma Camilla i Haninge.
Skapa en ny Camilla nån annanstans långt bort.

Tappar mig själv ibland, känner mig borta i andras sällskap.
Svävar bort, står inte stadigt på marken,
står inte stadigt i mig själv.
Kan gå från att va social till att försvinna bort,
tappar kontakten med verkligheten.

Vill inte att folk ska se klyvningen i mig,
för jag vet inte själv vem jag är längre.
Om jag nu någonsin har gjort de, försöker hitta mig,
försöker få fäste.

Livet går ut på att hitta sig själv,
men när allt går åt helvete så försvinner jag bort.
Glömmer vem jag är o va jag har åstakommit,
för jag känner mig otillräcklig och värdelös.
Känner att jag kämpar för nånting som inte ens existerar.

Va har livet att ge mig o varför alla dessa prövningar?
Varför motvind i allt jag gör?
Varför?

Tittar mig i spegeln o ser en vacker men sjukt trasig tjej.
Andra gången jag tittar så ser jag migsjälv...