friends with knives
Man hade människor runt sig som man kallade vänner,
man kallade dom sina närmaste vänner.
Man stöttade dom genom allt som kan tänkas, genom diagnoser,
genom fysiska problem, genom kärlek, genom hat.
Jag har alltid tagit mina vänner väldigt nära hjärtat, både en nackdel o en fördel.
Nackdel om vännen sviker dig,
för då gör de ondare än va de hade gjort om du hållt den på avstånd.
Fördel eftersom du visar den kärlek, o finns alltid där.
Behandlar dom som familj.
Jag har blivit sviken av vänner alldeles för många ggr,
dom har huggit mig i ryggen som att jag vore nån jävla vodoodocka.
Har stängt av me många såkallade vänner under åren.
De har varit tufft o de har tagit sin lilla tid att läka såren..
På senare tid har jag intalat mig själv att vara försiktigare,
inte släppa in folk för nära, välja med omsorg..
Jag hittade nåra ädelstenar o nåra jag trodde va ädelstenar
men som uppenbarligen bara va kameleonter..
Jag har en kniv så djupt i min rygg nu så jag känner hur den punkterar min lunga,
jag känner hur tårarna trycker bakom ögonlocken, känner mig så sjukt sviken...
Känner mig ful o utnyttjad, känner mig nerspottad, förnedrad...
De va som en lavett utan förvarning...
Jag hoppas att nån kan ta ut kniven i ryggen,
jag hoppas vi kan rädda detta.
See You In Heaven
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
