a gray zone
En hand på ens axel, en smekning på ens kind, en ljuv doft som följer med en hem.
En doft som får ens knän att darra lite, en liten betuttning,
en vacker själ som fick ens värld att gå från grå till glittrande färger.
Ett fånigt beteende o ett fånigt leende som sprider sig i detta tomma skal.
Har gått i en gråzon, varit i en dvala, gjort allt på rutin,
sett allt i olika gråskalor utan att ens tänka på de.
Men en beröring fick hela synen att förändras,
färger börjar visa sig och gråskala förändras sakta till regnbågsskala.
Känslan att återigen börja känna sig uppskattad, får en att tappa fotfästet...
De är lättare i gråzonen, finns ingen chans att tappa fokus,
men med en blick drogs man in i nånting som inte var anpassat för någon så grå.
Men vackert kan snabbt övergå i nånting annat,
som när en matta dras bort under ens fötter faller man rakt på ansiktet.
Slickar asfalten o tårarna, ilskan som sprider sig då man varit så dum,
så dum att tro, att för en sekund våga hoppas.
Tillbaka i de gråas rike, åt helvete med allt skriks ut i natten...
Här är man trygg, här slipper man färger som kan skada, färger som gör ont.
Den enda färg som syns är den som speglar sig i dina ögon
från tiden då allt var som i en dröm....
Kommentera här och gör mig glad
Trackback
