Vinter
I veckan när jag va ute o gick och förbannade mig över denna hemska snö så såg jag nåra barn. Dom var påpälsade ända upp till öronen och dom verkade inte känna av kylan överhuvudtaget. Dom sprang o kastade snö på varandra, slängde sig, rullade runt , skrattade och såg ut att ha så himla kul. Ett leende sprids över mitt ansikte när jag tittar på dom små liven. Här går jag o svär för mig själv när jag egentligen får skylla mig själv, hade jag klätt mig som barnen så hade jag oxå varit varm. Men med åren så kan du inte sätta på dig en overall? Jag kommer ihåg hur glad man blev när första snön föll, du sprang ut i hallen o satte på dig alla kläder du hittade o va ute o lekte till de blev mörkt.
När du kom in väntade mamma med varma torra kläder och ibland hade hon till och med gjort varm choklad. Livet lekte, man älskade snön.
Som dessa barn, dom va så lyckliga över detta års första riktiga snö. Men när jag tittade ut genom fönstret o såg allt de vita så fick man en klump i magen, för nu vet jag att långa förseningar för SL väntar och många halkolycker för min del och förfrysta fingrar. Snö är fint ja, på julafton & nyår men inte mer. Men när jag såg barnen så ville jag oxå bli liten igen, inte tänka på alla bekymmer som snö medför, bara vara glad åt den svenska vintern. Visst låter jag bitter men erkänn att ni alla hatar när ni står där på perrongen o de har gått 20 minuter o tåget har fortfarande inte kommit o de e -17 grader ute.. Och ni vet med säkerhet att ni kommer få stå där 20 minuter till, och ska dagen bli riktigt pissig ja då halkar ni påväg hem från tåget oxå.
See You Next Time
När du kom in väntade mamma med varma torra kläder och ibland hade hon till och med gjort varm choklad. Livet lekte, man älskade snön.
Som dessa barn, dom va så lyckliga över detta års första riktiga snö. Men när jag tittade ut genom fönstret o såg allt de vita så fick man en klump i magen, för nu vet jag att långa förseningar för SL väntar och många halkolycker för min del och förfrysta fingrar. Snö är fint ja, på julafton & nyår men inte mer. Men när jag såg barnen så ville jag oxå bli liten igen, inte tänka på alla bekymmer som snö medför, bara vara glad åt den svenska vintern. Visst låter jag bitter men erkänn att ni alla hatar när ni står där på perrongen o de har gått 20 minuter o tåget har fortfarande inte kommit o de e -17 grader ute.. Och ni vet med säkerhet att ni kommer få stå där 20 minuter till, och ska dagen bli riktigt pissig ja då halkar ni påväg hem från tåget oxå.
See You Next Time
Lite av allt
Hej alla glada...
Som ni ser så har jag fått en ny design på min blogg, tack vare underbara Gela.. Hon hade tröttnat på min rosa chickflick design så hon fixade en ny. Och visst blev den bra, jag är super nöjd. Den kvinnan hon kan hon!
Idag bär de av till Ringvägen inne i stan, ska va där klockan 15:00..
Kan berätta senare va de handlade om, vill inte vika ut de här innan jag vet säkert :)
Va händer till helgen då?
Ikväll ska jag nog bara ligga o softa, men imorgon blir de party party med Carolina , Erika & Sarah.. De ska bli skoj, behöver komma ut o roa mig efter veckans händelser. Behöver rikta mina tankar på annat för en stund..
Och inatt drömde jag den skummaste drömmen...?
Jag va me "K" o hans familj? Ingen aning va vi va nånstans men vi umgicks o shit. Sen helt plötsligt började vi bli jagade av kriminella? Så vi kramades o skildes åt olika håll, men jag blir totalt misshandlad, asså sönder slagen i ansiktet, blöder som fan o får värsta blåmärkena.. När jag, "K" o hans familj hittar varandra igen så ser dom hur jag ser ut och "K" flippar haha. Han typ springer tillbaka me nånting i handen , nått rör typ? (kommer inte ihåg exakt va han hade för vapen..(?) Och slår sönder dom här människorna, hahha. Kanske låter som en skit tråkig dröm men den va intensiv när jag låg o sov haha :P Hände massa mer grejer men de e lite suddigt o luddigt ..
Åh igårkväll/natt, fyfan vilken natt alltså, jag kom inte i säng förens 02:30.. De va länge sen jag garvade så mkt, jag o Gela spårade ur totalt på mina kommentarer på facebook..Ju mer klockan tickade mot sent juh sjukare blev vi... Jag garvade så jag grät, så jävla kul! Vi Pratade i telefon ungefär exakt 4 timmar i sträck igår, (tur att man ringer gratis) och vi sa de att de e nog de längsta vi snackat på säkert två år.. Och jisses va jag har saknat den människan, jag älskar att hon är så spontan o kläcker ur sig lite vad som helst. Ja man får alltid ett gott skratt när man pratar me henne o de uppskattas!
See You Next Time
Som ni ser så har jag fått en ny design på min blogg, tack vare underbara Gela.. Hon hade tröttnat på min rosa chickflick design så hon fixade en ny. Och visst blev den bra, jag är super nöjd. Den kvinnan hon kan hon!
Idag bär de av till Ringvägen inne i stan, ska va där klockan 15:00..
Kan berätta senare va de handlade om, vill inte vika ut de här innan jag vet säkert :)
Va händer till helgen då?
Ikväll ska jag nog bara ligga o softa, men imorgon blir de party party med Carolina , Erika & Sarah.. De ska bli skoj, behöver komma ut o roa mig efter veckans händelser. Behöver rikta mina tankar på annat för en stund..
Och inatt drömde jag den skummaste drömmen...?
Jag va me "K" o hans familj? Ingen aning va vi va nånstans men vi umgicks o shit. Sen helt plötsligt började vi bli jagade av kriminella? Så vi kramades o skildes åt olika håll, men jag blir totalt misshandlad, asså sönder slagen i ansiktet, blöder som fan o får värsta blåmärkena.. När jag, "K" o hans familj hittar varandra igen så ser dom hur jag ser ut och "K" flippar haha. Han typ springer tillbaka me nånting i handen , nått rör typ? (kommer inte ihåg exakt va han hade för vapen..(?) Och slår sönder dom här människorna, hahha. Kanske låter som en skit tråkig dröm men den va intensiv när jag låg o sov haha :P Hände massa mer grejer men de e lite suddigt o luddigt ..
Åh igårkväll/natt, fyfan vilken natt alltså, jag kom inte i säng förens 02:30.. De va länge sen jag garvade så mkt, jag o Gela spårade ur totalt på mina kommentarer på facebook..Ju mer klockan tickade mot sent juh sjukare blev vi... Jag garvade så jag grät, så jävla kul! Vi Pratade i telefon ungefär exakt 4 timmar i sträck igår, (tur att man ringer gratis) och vi sa de att de e nog de längsta vi snackat på säkert två år.. Och jisses va jag har saknat den människan, jag älskar att hon är så spontan o kläcker ur sig lite vad som helst. Ja man får alltid ett gott skratt när man pratar me henne o de uppskattas!
See You Next Time
Hur?
Hur vet man va äkta kärlek är?
Hur vet du att du är kär på riktigt?
Hur vet du att kärleken är besvarad?
Hur vet du om personen är den rätta eller ej?
Hur vet du när de dags att erkänna att du faktiskt är kär?
Hur vet du när de är dags att sätta stopp för din förälskelse?
Hur vet du att du inte kommer gå under?
Hur vet du allt du inte vet..?
Hur vet du att du är kär på riktigt?
Hur vet du att kärleken är besvarad?
Hur vet du om personen är den rätta eller ej?
Hur vet du när de dags att erkänna att du faktiskt är kär?
Hur vet du när de är dags att sätta stopp för din förälskelse?
Hur vet du att du inte kommer gå under?
Hur vet du allt du inte vet..?
?
Väck aldrig en björn som sover...
Väck förfan inte björnen Camilla !!
Väck den förfan inte...!
Väck förfan inte björnen Camilla !!
Väck den förfan inte...!
<3
I still hear your voice when you sleep next to me
I still feel your touch in my dreams
Forgive me my weakness, but I don't know why
Without you it's hard to survive
'Cause everytime we touch, I get this feeling
And everytime we kiss, I swear I could fly
Can't you feel my heart beat fast?
I want this to last
I need you by my side
Can't you hear my heart beat so?
I can't let you go
I want you in my life
Your arms are my castle, your heart is my sky
They wipe away tears that I cry
The good and the bad times, we've been through them all
You make me rise when I fall
-------------------------------------------------------------
I can feel the transformation
When I break out of my shell
I'll beak on someone else
Myself
Tired of being something that I'm just not
Only this can set me free
This spot belongs to me
It's mine
I take a breath
I'll break the shell
It's life or death
Hit the lights
Stop the show
Hear my first note in this microphone
Stop the band
Pass the throne
Once I shed my soul in this microphone
When I break out of my shell
I'll beak on someone else
Myself
Tired of being something that I'm just not
Only this can set me free
This spot belongs to me
It's mine
I take a breath
I'll break the shell
It's life or death
Hit the lights
Stop the show
Hear my first note in this microphone
Stop the band
Pass the throne
Once I shed my soul in this microphone
Analysera mera!?
Ibland undrar jag om jag e för dömmande, för snabb me att skaffa en uppfattning. Ibland undrar jag om jag tar folks ord för seriöst. Är jag en för seriös människa? Ja jag kan ta mkt skoj o skit, och folk undrar hur jag orkar va så positiv. Men lika gärna som att jag kan vända helt o ta allt på blodigt allvar, fast de bara e på skämt....
Jag kan läsa folk ganska bra, på kroppsspråk och ögon, allra bäst på ögon. Men de finns nåra få i min umgänges krets som de fan e omöjligt att läsa av. Oftast kan en kompis bara göra en suck annorlunda så hör jag direkt att nånting inte stämmer eller att den personen ska ta upp nånting jobbigt till ytan.
Men som sagt, vissa, ja vissa , där står jag i ovisheten. De tog mig ett tag att lära mig "J" men nu kan jag honom som en öppen bok, varenda rörelse, varenda ryckning i mungipan. Jag kan höra lögnerna bakom hans ord. Men så blir de väl kanske efter ett dussin år.
När jag träffar nya människor sätter jag mig i utkanten och tittar ut över alla, ser hur dom uppför sig, håller mig i utkanten o försöker få en uppfattning om folk. Jag tycker inte om att komma in bland mkt folk som jag inte känner. Ni som känner mig tänker väl att detta inte kan stämma. Camilla är juh sjukt social! Ja ni har rätt jag e social o älskar att gå i stan med mkt folk, men de e skillnad än att komma in på en hemma fest, där man vet blickarna, dömmande... Jag vet själv hur man uppför sig när de kommer nån ny till en fest där de bara e sina egna kompisar. Man kollar direkt vibbarna o skaffar sig en uppfattning. Jag hatar att stå i den sitsen, de gör mig kallsvettig. Sen e de juh alltid olika , med olika situatoner.
Ibland hatar jag att vara tjej, varför ska vi vara så jävla jobbiga? Minsta lilla så ska vi analysera, tänka igenom varenda rörelse, gå igenom varenda ord 15 ggr i huvudet. Och sen analysera mer o ännu mer !
Jag e så trött på mitt huvud, varför kan jag inte bara flyta med, ta allt som de kommer? Varför måste jag checka av allt hundra ggr. Jag va inte så förut, eller ja, jag va inte lika mkt förr. Är de all skit man fått under dessa år som satt sina spår?. Som gjort att jag inte vågar lita på människor, och med människor menar jag mest av de manliga könet haha. Elin sa en gång att jag kanske redan har missat min rätta för att jag dömmer o vänder på klacken, slår upp en betong vägg mellan mig o den andra personen. Men är de så konstigt egentligen??
Ni mina vänner vet hur många ggr jag har slagit ner den där betong väggen och öppnat hela mitt hjärta. För att sen få mitt hjärta utslitet o nertrampat i leran, o så står jag där igen, ensam, sårad och förstörd. Och jag får alltid ensam bygga upp mig själv på nytt. Så är de så konstigt att jag ständigt är på min vakt?
"K" Jag säger att jag känner dig, o de borde jag kanske göra vid de här laget. För snart e de ett dussin år av vänskap där me. Men jag kan inte läsa dig helt o hållet, jag vet oftast när du skämtar, men ibland så förstår jag inte ? Tror du e helt seriös o tar åt mig som en svamp drar åt sig vatten. Kanske är de åren av upphåll i våran kontakt som gjort att vi missat för mkt om varandra. Att så mkt har tillkommit . Ja jag vet inte, men jag vet iallafall eller jag känner att jag inte förstår mig på dig helt o fullt. Visst jag kan se o höra när du ljuger oftast, men de ligger mer bakom de. Du har sidor i din bok som e tomma, som jag inte ser. Och de e fan inte lätt att lära sig läsa dom sidorna heller. Men jag står fast i att jag tror jag känner dig bättre än va du känner mig.
Undrar va ödet har valt ut åt mig, undrar va allt de här ska vara bra för. Allt som händer i mitt liv..
Va har ni lagt upp för plan? Jag vet inte hur mkt mer jag orkar... Testa inte mina gränser, för dom e väldigt svaga vid de här laget..
Så tjejer, ska vi sluta analysera o försöka att bara ta de som de kommer?
För jag vet att jag inte är den ända som förvrider allt i huvudet. ;)
See You Next Time
Jag kan läsa folk ganska bra, på kroppsspråk och ögon, allra bäst på ögon. Men de finns nåra få i min umgänges krets som de fan e omöjligt att läsa av. Oftast kan en kompis bara göra en suck annorlunda så hör jag direkt att nånting inte stämmer eller att den personen ska ta upp nånting jobbigt till ytan.
Men som sagt, vissa, ja vissa , där står jag i ovisheten. De tog mig ett tag att lära mig "J" men nu kan jag honom som en öppen bok, varenda rörelse, varenda ryckning i mungipan. Jag kan höra lögnerna bakom hans ord. Men så blir de väl kanske efter ett dussin år.
När jag träffar nya människor sätter jag mig i utkanten och tittar ut över alla, ser hur dom uppför sig, håller mig i utkanten o försöker få en uppfattning om folk. Jag tycker inte om att komma in bland mkt folk som jag inte känner. Ni som känner mig tänker väl att detta inte kan stämma. Camilla är juh sjukt social! Ja ni har rätt jag e social o älskar att gå i stan med mkt folk, men de e skillnad än att komma in på en hemma fest, där man vet blickarna, dömmande... Jag vet själv hur man uppför sig när de kommer nån ny till en fest där de bara e sina egna kompisar. Man kollar direkt vibbarna o skaffar sig en uppfattning. Jag hatar att stå i den sitsen, de gör mig kallsvettig. Sen e de juh alltid olika , med olika situatoner.
Ibland hatar jag att vara tjej, varför ska vi vara så jävla jobbiga? Minsta lilla så ska vi analysera, tänka igenom varenda rörelse, gå igenom varenda ord 15 ggr i huvudet. Och sen analysera mer o ännu mer !
Jag e så trött på mitt huvud, varför kan jag inte bara flyta med, ta allt som de kommer? Varför måste jag checka av allt hundra ggr. Jag va inte så förut, eller ja, jag va inte lika mkt förr. Är de all skit man fått under dessa år som satt sina spår?. Som gjort att jag inte vågar lita på människor, och med människor menar jag mest av de manliga könet haha. Elin sa en gång att jag kanske redan har missat min rätta för att jag dömmer o vänder på klacken, slår upp en betong vägg mellan mig o den andra personen. Men är de så konstigt egentligen??
Ni mina vänner vet hur många ggr jag har slagit ner den där betong väggen och öppnat hela mitt hjärta. För att sen få mitt hjärta utslitet o nertrampat i leran, o så står jag där igen, ensam, sårad och förstörd. Och jag får alltid ensam bygga upp mig själv på nytt. Så är de så konstigt att jag ständigt är på min vakt?
"K" Jag säger att jag känner dig, o de borde jag kanske göra vid de här laget. För snart e de ett dussin år av vänskap där me. Men jag kan inte läsa dig helt o hållet, jag vet oftast när du skämtar, men ibland så förstår jag inte ? Tror du e helt seriös o tar åt mig som en svamp drar åt sig vatten. Kanske är de åren av upphåll i våran kontakt som gjort att vi missat för mkt om varandra. Att så mkt har tillkommit . Ja jag vet inte, men jag vet iallafall eller jag känner att jag inte förstår mig på dig helt o fullt. Visst jag kan se o höra när du ljuger oftast, men de ligger mer bakom de. Du har sidor i din bok som e tomma, som jag inte ser. Och de e fan inte lätt att lära sig läsa dom sidorna heller. Men jag står fast i att jag tror jag känner dig bättre än va du känner mig.
Undrar va ödet har valt ut åt mig, undrar va allt de här ska vara bra för. Allt som händer i mitt liv..
Va har ni lagt upp för plan? Jag vet inte hur mkt mer jag orkar... Testa inte mina gränser, för dom e väldigt svaga vid de här laget..
Så tjejer, ska vi sluta analysera o försöka att bara ta de som de kommer?
För jag vet att jag inte är den ända som förvrider allt i huvudet. ;)
See You Next Time
Ett litet samhälle i värmlands län
Idag är en sån där kväll då allt gör så ont i själen..
Mina tankar går tillbaka till den lilla staden Säffle, och de gör så ont att tänka på alla underbara minnen, de gör så ont att tänka på alla underbara människor.. De svider i själen, tårarna trycker på under ögonlocken. Att ett fåtal människor kan ha så stor inverkan på en annan människa.. Känns som att jag förlorat en andra familj, dessa värmlänningar tog emot mig med öppna armar, jag va alltid en korkad 08:a men dom släppte in mig. Vissa behandlade mig som en del av familjen. Åh att kliva av tåget i karlstad , ställa ner väskan o titta sig omkring, genom folkmassan kom alltid en liten pojke springandes med öppna armar, jag blev alltid rörd när han kom där springandes. Gud va jag älskar dom två pojkarna, dom va som mina egna bröder, att tänka på de som varit är tungt, tungt som fan. Att allt gick så fel och jag förlorade allting, allting! Jag förlorande nånting som låg mig så varmt om hjärtat, och jag kan fortfarande inte släppa taget.
Mer än hälften av mina lyckligaste stunder va just när jag va i Säffle. Tivoli besök, marknaden, våra roadtrips till göteborg. Alla sena kvällar, krogbesöken på Harrys & Stenhuset, alla gånger vi varit ute på vattnet, alla grillkvällar. De finns så mkt mer så många minnen som lyser upp min vardag, men som samtidigt lägger sig som en skugga över mitt liv. Ibland undrar jag om jag ska ta mina vägar förbi igen, en sista gång , ett avslut. Jag tror helt ärligt inte att jag klarar av de, jag kommer en dag kunna släppa taget, men inget kommer kunna få mig att glömma.
Man saknar vissa mer än andra, men självklart saknar jag alla nå sjukt. Men "A" du va min andra halva, vi avslutade nästan varandras meningar, du drog upp mig när allt kändes meningslöst. Jag hoppas verkligen du har de bra där du är nu, på andra sidan jordklotet. Du har mina tankar hos dig, alltid.
Rensade i gamla mappar o hittade gamla bilder från gymnasietiden, de va som att nån högg mig rakt i bröstet, att se bilder från tiden då jag va med er, de va i början när jag fortfarande lärde känna er, när jag va "ny".
Och jag tittade på bilderna o en djup suck inom mig spred sig. "P" du är en sån underbar prick, vi hade våra duster, vi slog alltid på varandra , retade gallfeber på varandra, då kunde de gå överstyr o man blev irriterad, idag skulle jag kunna ge vad som helst för att få gnabbas me dig igen. Vi hade så himla kul. Jag saknar dessa disskutioner, jag saknar DIG.
Jag orkar inte skriva mer, de tar för mkt av mig, jag blir så jävla depp.
Men ni ska veta att jag är tacksam som fick lära känna er! <3<3
See You Next Time
Mina tankar går tillbaka till den lilla staden Säffle, och de gör så ont att tänka på alla underbara minnen, de gör så ont att tänka på alla underbara människor.. De svider i själen, tårarna trycker på under ögonlocken. Att ett fåtal människor kan ha så stor inverkan på en annan människa.. Känns som att jag förlorat en andra familj, dessa värmlänningar tog emot mig med öppna armar, jag va alltid en korkad 08:a men dom släppte in mig. Vissa behandlade mig som en del av familjen. Åh att kliva av tåget i karlstad , ställa ner väskan o titta sig omkring, genom folkmassan kom alltid en liten pojke springandes med öppna armar, jag blev alltid rörd när han kom där springandes. Gud va jag älskar dom två pojkarna, dom va som mina egna bröder, att tänka på de som varit är tungt, tungt som fan. Att allt gick så fel och jag förlorade allting, allting! Jag förlorande nånting som låg mig så varmt om hjärtat, och jag kan fortfarande inte släppa taget.
Mer än hälften av mina lyckligaste stunder va just när jag va i Säffle. Tivoli besök, marknaden, våra roadtrips till göteborg. Alla sena kvällar, krogbesöken på Harrys & Stenhuset, alla gånger vi varit ute på vattnet, alla grillkvällar. De finns så mkt mer så många minnen som lyser upp min vardag, men som samtidigt lägger sig som en skugga över mitt liv. Ibland undrar jag om jag ska ta mina vägar förbi igen, en sista gång , ett avslut. Jag tror helt ärligt inte att jag klarar av de, jag kommer en dag kunna släppa taget, men inget kommer kunna få mig att glömma.
Man saknar vissa mer än andra, men självklart saknar jag alla nå sjukt. Men "A" du va min andra halva, vi avslutade nästan varandras meningar, du drog upp mig när allt kändes meningslöst. Jag hoppas verkligen du har de bra där du är nu, på andra sidan jordklotet. Du har mina tankar hos dig, alltid.
Rensade i gamla mappar o hittade gamla bilder från gymnasietiden, de va som att nån högg mig rakt i bröstet, att se bilder från tiden då jag va med er, de va i början när jag fortfarande lärde känna er, när jag va "ny".
Och jag tittade på bilderna o en djup suck inom mig spred sig. "P" du är en sån underbar prick, vi hade våra duster, vi slog alltid på varandra , retade gallfeber på varandra, då kunde de gå överstyr o man blev irriterad, idag skulle jag kunna ge vad som helst för att få gnabbas me dig igen. Vi hade så himla kul. Jag saknar dessa disskutioner, jag saknar DIG.
Jag orkar inte skriva mer, de tar för mkt av mig, jag blir så jävla depp.
Men ni ska veta att jag är tacksam som fick lära känna er! <3<3
See You Next Time
